08:53
Just nu står vi i Spånga och väntar på att få gå vidare mot Sundbyberg men det verkar ta lite tid att få undan tidigare tåg på sticken eller väbda dem.
I det här läget brukar också Banverket prioritera fjärrtågen så de kommer igenom.

09.06
Efter att precis lämnat Spånga så stannar tåget och backar sedan tillbaka till spånga station.
Det här kan bli hur roligt som helst och nu meddelar man att man i stället vänder i tåget här i Spånga, som vanligt med andra ord. TAXI!!!

09.39
Helt kört med taxioch bussarna som skulle ersätta består av en ledvagn. Den förslog inte långt kan man säga. Väntar dock på en droska som är i sumpan just nu.

09.50
Sitter nu i taxin med tre andra trötta själar som fick dela bulle med mig. Har jag tur blir jag vara 75 min sen till jobbet i dag.
Bra början på pendlarveckan kan man säga. Låt oss alla köpa vöxelkvastar åt Banverket.

18.26
Olyckshändelse ger stopp i trafiken mellan Stockholm C och Älvsjö och förseningar igen förstås. Nästa tåg som just nu utlovas på skärmarna är ca 10 min sent. Tur jag inte har en anslutning att passa och det är just nu ganska lugnt här i sumpan.

2010-02-02 07.57
I dag har man pga växelfel ställt in alla extra insatståg på pendeln. Resultatet är att de ordinarie tågen som går är överfulla betydligt tidigare än vanligt. Men ännu verkar de faktiskt gå i tid.
Det ser alltså ut som om nan kan komma till jobbet i tid i dag.

Sur och trött på Stockholmståg och banverket (numera Transportverket) som inte kan få vagnarna och växlar i skick. Kliver på i Kallhäll och sätter mig efter att ha väntat 30 min på en svinkall plattform innan det till sist kommer ett försenat tåg. I Jakan är det redan fullt och de stackarna i Spånga hade inte en chans, de blev lämnade kvar denna kalla vintermorgon. Just som stämningen är som sämst hör jag någon ropa:

“Pitt!”

Det är den härliga tjejen med tourettes som är i vagnen. Plötsligt tittar folk upp, lystrar och ser på varandra, en munterhet sprider sig i vagnen trots missade möten och försena ankomster till jobb, skolor och dagis.

När tåget kommer till Sumpan går jag av och byter till tuben som tar mig till Stadshagen och bara en liten promenad från jobbet. En riktigt trist tisdagsmorgon har genom ett trollslag förbytts i en härlig stämning.

Det borde finnas fler som ropar “Pitt!” i trafiken, inte för att drivas gäck med eller skrattas åt utan för att påminna oss on att vi är individer även i kollektivtrafiken när den strular. Massan av ryggar, bakdelar, höfter, bröst, axlar och ansikten som först mest påminner om nötkreatur i intelligens, form och konsistens, blir plötsligt individer igen, får tankar, känslor blir personifierade, men ändå hör vi alla samman.

I dag behövdes det något extra för att lyfta stämningen på tåget. Det är jag glad för skedde!