Anledningen är en uppdatering av Android TTS (Text To Speech) och om man går in i menyn i telefonen och återställer språket till Engelska i stället för Spanska så fungerar det utmärkt igen.

Inställningar -> Språk och inmatning -> Test-till-tal-utdata

Tryck på inställningsknappen bredvid “Google TTS Engine”, välj sedan “språk” och till sist “Engelska (USA)”.

Nu fungerar Google Navigate utmärkt igen.

This is a short video showing some of the activities and some pictures from this more fun side of the job.

For the more technical people out there I can tell you that we are actually measuring several radio services:

Train communication radio

• RAKEL – swedish blue light services radio
• Busskom – Our own TETRA network
• SplitZone – Our own new TETRA network that will in time replace Busskom
• FM Broadcast – For public service, commercial stations as well and important messages to the public

We also had a visit from the mobile operator Tre that conducted drive test measurement on their 3G network with good results.

The test equipment consists of the following:

• Laptop logging all the data
• Doppler radar mounted under the train that gives us the trains movement as 400 clicks per meter. This is connected to a small PIC processor that calculates the current distance always that can be queried from the laptop when necessary to get the current distance.
• Rhode & Scwarz ESPI test receiver, capable of measuring many frequencies at the same time, in this test we did 19 channels with 7-10 samples per second.
• GPS for accurate time synchronization
• Antennas for the various bands being measured
• Signal generators for uplink signal
• Amplifiers for the uplink signal to match the levels generated by the train radios
• Test receivers at the base stations to receive the uplink signals and log them with the same time reference

Ungefär såhär kan man beskriva den:

Enkelt “Hej!” — vänlig och inbjudande hälsning, inleder gärna en konversation om väder och vind och kanske mer personliga saker om det är den sortens relation man har

Dubbelt “hej, hej!” — signalerar vänlig hälsning men att man har bråttom och inte har lust att stanna och prata någon längre stund. Kan eventuellt följas av ett kortfattat utbyte.

Trippelt “Hej, hej, hej!” — betyder ungefär “jag har verkligen inte lust att prata med dig, försök inte närma dig mig”. Ovanligt men det existerar, ju mer jag tänker på det desto säkrare är jag på att jag har identifierat två sådana situationer. Det var ganska obehagligt.

Och jag kan inte komma på om eller när jag själv tripelhejade sist men däremot kände jag direkt igen “hej” och “hej hej” som den sistnämnda vara den som signalerar att man vill hälsa men är väldigt upptagen.

Känner ni igen det här från er själva skulle det vara väldigt intressant att få höra era kommentare. Hej kan naturligtvis varieras en del, ni får tänka er själva. Och fundera på hur ofta ni dubbelhejar och enkelhejar och om det ligger mer i detta.

Man kan egentligen säga att ju fler hej desto mer avståndstagande är man mot den person man möter. Jag tror inte att trippelhej är särskilt vanligt men jag kommer ge akt på detta i fortsättningen.

Jag tror också att hur snabbt man uttalar det har en viss förstärkande effekt. Ett långsamt heej är mer inbjudande till samtal än ett snabt hej.

Crowd-funding betyder att folk betalar lite vad de tycker det är värt eller efter förmåga. Betalar man mer får man lite VIP-fördelar men egentligen kan man sniktitta på allt utan att betala en krona för det. Man kan säga att dåliga projekt som folk inte uppskattar får automatiskt inte några pengar till nästa avsnitt. Samtidigt så har väntan på att se “termometen” stiga tills de har haft råd att spela in nästa avsnitt, särskilt avsnitt 3 och 4 på denna första säsongen tog väldigt lång tid.

Pioneer One är en i mitt tycke perfekt historia för ett sådant här projekt. Jag vill inte avslöja för mycket men det börjar med att en mystisk farkost inträder i jordens atmosfär och så småningom störtar. På platsen sätter man sedan upp en arbetsgrupp för att undersöka vad detta är och man hittar en överlevande i den konstiga farkosten, en människa. Fler och fler detaljer kommer fram och det verkar som om farkosten kommer från vår närmaste planet Mars. Finns det ett hemligt ryskt rymdprogram som lyckats placera människor på Mars årtionden innan t.ex. USA ens funderar på det?

Pioneer One distribueras av Vodo och du kan både titta direkt på hemsidan eller ladda hem dem med bittorrent (det är helt lagligt!). Ta och ladda ner episoderna 1-6 och njut av första säsongen nu, finns i både HD och SD-kvalitet även om min spelare inte gillar deras HD-filer av någon anledning. Båda är bra kvalitet.

I am disappointed in you and I will make this letter very short as to why.

Your recent signing of the National Defence Authorization Act (NDAA) that allows you to detain people indefinitely on any grade of suspicion alone, barring them from proper legal counsel, is something that you do not expect from civilized countries, even a country as paranoid as the US has become.

In fact I was very relieved to hear you, not so long ago, speaking of how you would work hard to close down the shameful Guantánamo base, you gave the world hope that US would step up and take responsibility. Instead you now do the opposite and you open for even worse travesties and detention of people, even your own citizens indefinitely without trial.

As a world traveler I feel more and more hesitation, is it really worth it to visit the US? Even if you personally will not use the law to detain people wihtout proper suspicion, nothing will stop the next regime from doing so!

I am very disappointed and quite the bit disgusted with your actions. And I had such great hopes for the US lead by the first intelligent president in decades, but now I understand that there is no way of stopping this snow ball that have started rolling down a very slippery slope, be it Republican or Democrat — there is nobody that can stand up to the fear mongers who undermine people’s rights in your country any more.

The terrorists have truly won.

Sincerely,
A Concerned Swedish Citizen

Nästa vecka kommer rättegången mot det båda iranska journalister som greps vid svensk kärnbränslehanterings anläggning utanför Forsmark att inledas. 

Journalisterna som åkte till Sverige i somras för att undersöka huruvuda det stämde att svensk kärnbränslehantering exporterat anrikat uran till Syrien greps utanför det svenska skyddobjektet där de fotograferade på förbjuden plats.

De kommer även åtalas för att ha vistats illegalt i Sverige utan visum och inresetillstånd. De tog sig till Sverige via Tyskland och smugglades därefter in i landet via lokala al quaida-celler både i Tyskland och Sverige. Genom sitt samröre med dessa terroristorganisationer så kommer de på rekommendation av svensk säkerhetspolis, SÄPO, att även åtalas för hot mot nationens säkerhet och på grund av åtalens karaktär kommer rättegången ej att vara offentlig utan hållas bakom lyckta dörrar.

Foto: By Didoundp (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (www.creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0) or GFDL (www.gnu.org/copyleft/fdl.html)], via Wikimedia Commons

Så här skulle det kunna ha låtit om det hade varit omvända roller för de två svenska journalister som sitter fängslade i Etiopien och som det har varit mycket skriverier om den senaste tiden i svensk press, på bloggar,  twitter, Google+ och andra sociala medier. (Tack till Johan Eriksson som skrev ihop originalet som jag ändrade lite). Det finns dock en sorts ovilja att erkänna att »etiopiensvenskarna« som de kallas faktiskt har begått lagbrott och det finns de som vill hävda att det är okay därför att Etiopien är en diktatorisk stat och att journalister borde få begå lagbrott om det finns ett allmänintresse av att få reda på sådan information som inte kan skaffas på annat sätt.

Det är förstås absurt att tänka på det sättet. Att resonera att en diktatur är i grunden orättvis och därmed behöver man inte foga sig i dess rättsliga lagar och regler blir ett direkt självmål om man resonerar att just journalister inte skall vara lika andra inför lagen utan ha speciella friheter. Helena Gierta skriver i en artikel på journalisten.se att lagarna måste skydda det fria ordet på ett sådant sätt att journalister tillåts göra lagbrott för att få fram information som bedöms att ha högt allmänintresse. För mig blir det här helt absurt och ett exempel som hon tar upp är när Expressens journalist köpte ett olagligt vapen för att sedan lämna in det till polisen. Förvåningen när man beslutar att väcka åtal för brott mot vapenlagen är stor, hur kan man göra så mot en journalist som vill visa på hur lätt det är att få tag i vapen?

Kanske för att det ÄR ett vapenbrott att inneha och handla med vapen man ej har licens på. Det ligger liksom i dess natur, smaka på ordet illegala vapen så inser man ju var landet ligger. Att påstå att det inte fanns något brottsligt uppsåt i detta och därför inte borde kunna bli ett åtal är ju rent skitsnack eftersom journalisten och tidningen i fråga definitivt försökte visa på exakt den problematiken, nog visste man att det var brottsligt att skaffa ett illegalt vapen. Man valde att göra det ändå för att föra det i bevis hur lätt det var att göra. Det spelar faktiskt ingen roll om det fanns ett allmänintresse av detta och att man direkt lämnade vapnet till polisen, själva handlingen i sig är brottslig och i vissa fall kunde till och med planeringen av en sådan handling kan också vara det.

Det är en väldigt otrevlig situation om journalister skall tillåtas att bryta mot lagen, eller rent av stå över den i form av straffimmunitet bara för de är journalister. Det känns fantastiskt otrevligt att tänka den tanken till slut.

Även Göran Jartin skriver insiktsfullt om journalister på Google+ i sin artikel där han drar paralleller till om ett par iranska journalister påträffades i en grupp terrorister exempelvis i London, skulle de då hållas straffria för att de är journalister och skickas hem utan någon påföljd alls? Knappast, det är inte så det fungerar, journalister i allmänhet och särskilt frilansjournalister som är är fråga om i det här fallet tar stora risker för att få en bra artikel. Jag är glad över att de finns men anser samtidigt inte att de skall ha någon sorts carte blanche för att bryta mot lagar oavsett om de är i en demokratiskstat eller en diktatur. Respekterar man inte lagen, hur fel än än kan vara, får man vara beredd på att det kan bli påföljder. Ibland kan det vara värt det också för att visa på just missförhållanden, ibland finns lagar som inskränker de mänskliga rättigheterna och dessa skall förstås med alla medel protesteras mot och försöka förändras.

Det tog inte lång stund innan hon drabbades av ett “Cease & Desist” från Wiehes manager Anders Larsson som ansåg att detta var ett rejält övertramp och ett intrång på Wiehes immaterialrätt. En del tyckte det var konstigt och överdrivet men det ligger i linje med hur upphovsrättens herrar (för det är förvånadsvärt få damer) arbetar.

Joshua kallar dessa herrar för grådvärgar. Och det är en mycket adekvat beskrivning. De uppträder gärna hotfullt och i grupp till och med men om någon står fast och inte ger med sig utan börjar käfta mot och vifta lite tillbaka då backar de ofta.

Föga förvånande, om man har följd hur Apple har jagat tillverkare av Android-telefoner och till och med ett litet café för att försöka freda sitt varumärke från allsköns intrång så inser man att det är för varje rätt funtad människa löjeväckande. När Apple kräver att en telefon får inte vara fyrkantig, svart, ha en renodlad design osv blir det ju skrattretande till och med. Den fullständiga listan som Apple skickade till Samsung kan läsas här men några saker som Samsung då skall försöka hålla sig till för att slippa vapenskrammel är:

• Främre yta som ej är svart
• Övergripande design som ej är rektangulär och ej har rundade hörn
• Skärm som inte är centrerad på framsidan och som har framträdande ramar på sidan
• Inga horisontella högtalare
• Främre yta med framträdande dekorationer
• Inga ramar på framsidan alls

De här människorna håller saker och ting avsiktligen väldigt luddigt, de är inte intresserade av att få ett fall i rätten som går dem emot. Det är tvärt om oerhört viktigt att kunna visa på ett pärlband av segrar för det skrämmer upp vanligt folk så de kanske tänker sig för innan de piratkopierar en CD-skiva eller laddar ned en film. Det är just sådana personer man går på med sina hotbrev och de flesta viker sig väl. Vem vill hålla på och bråka i rätten om något sådant, man kanske blir skyldig pengar för resten av sitt liv och får sin framtid förstörd? Det är häri hotet ligger, där ett helt rättsväsende står på tå för att skydda skivbolagen och företagens egendom mot privatpersoner, deras egna kunder till och med.

I fallet Apfelkindblir det plötsligt ett gapskratt av alltihop. Här har Apple stämt en caféägare för varumärkesintrång för att denne har en logotyp med ett äpple på, det är dock inte mycket som påminner om Apples logotyp och i äpplet syns ett stiliserat barnansikte i profil. Det är dessutom en helt annan bransch men det bryr man sig inte om. In med grådvärgarna bara och försvara varumärket. Det är viktigt.

Nu tar iofs caféägaren strid så det kommer säkert bli en förlikning så småningom men ändå. Det är en otäck utveckling och precis som Josua citerar:

För Titanics tredjeklasspassagerare är det givetvis obehagligt när det mullrar från det övre däcket på det sättet. Flertalet privatpersoner som mottar sådana mejl från vd:n för Sveriges största oberoende artistbolag böjer sig nog direkt utan vidare diskussion.

– Rayman / Santesson

Nu råkar Sanna Rayman vara ledarskribent på SvD och Peter Santesson är statsvetare och beredda att ta debatten. Det kan de göra som förmodligen är ganska belästa på detta och hur det fungerar. Det är faktiskt tillåtet med parodier.

Vi skulle alla behöva lite extra mod och kurage att stå upp mot dessa grådvärgar och en gång för alla deklarera att det ni håller på med, det är ingenting annat än trams.

Till att börja med tänder de så sakta att om man sätter sig på toaletten hinner man bli klar långt innan lampan har nått den fulla ljusnivån. De första 2-3 minuterna famlar man i mörker medan man letar sig fram, det håller inte. Kan meddela det är rätt värdelöst i hallen också när man kommer in från snö och kyla.

För det andra så drar de jättemycket ström i tändfasen och om man skall vinna något på lågenergilampor av lysrörstyp så bör de vara tända ganska länge. Jag är övertygad att de flesta av oss är rätt uppfostrade med att släcka lampan när man lämnar rummet. Men precis som andra lysrör är det förstås så att om de skall tändas snart igen spar man energi genom att låta dem brinna.

För det tredje så är tillverkningen mycket komplicerad. Det sägs ju att vanliga glödlampor är miljömässigt svåra att hantera då de innehåller så mycket olika material, porslin, glas, olika metaller och liknande, svårt att separera, svårt att återvinna. Men hur är det med lågenergilamporna då som innehåller massor med intressanta saker, diodlamporna har sällsynta jordartsmetaller som bryts i gruvor i tredje världen under fruktansvärda förhållanden, de innehåller kvicksilverånga som tester dessutom visar sig vara högre i mängd och koncentration än den i konventionella lysrör. Rekommendationen är att vädra rummet i 30 minuter innan man tar upp bitarna efter en tappad lysrörslampa. Om inte det är ett tecken på dålig miljömässighet vet inte jag.

För det fjärde så startar de inte ens i kalla utrymmen om vintern här i landet. Det är ju skitbra hörni. Numera har jag alltid med mig en liten ficklampa för att kunna se i uthusen på landet där det numera sitter lågenergilampor. Inte sällan ploppar de direkt man försöker tända med en dragen säkring som följd.

För det femte åtgår det så många gånger mer energi att tillverka en lågenergilampa att man kunde hållit en vanlig glödlampa brinnande väldigt länge på samma energi. Var inte målet att vi skulle spara på energin? Nu flyttar vi användandet till tillverkningsprocessen (och prislappen) i stället för hos slutkunden. Är inte det snarare ett steg bakåt miljömässigt?

Jag är sjukt besviken på de lagar som stiftas som verkar endast ha en populistisk grund.

För det sjätte så är här i norden spillvärmen från vanligt glödljus något som direkt minskar värmeuttaget ur uppvärmningssystemet i huset eller lägenheten på vintern, dvs det är ingen förlust att tala om. På sommaren är det så ljust att lampor nästan aldrig behövs ändå.

För det sjunde skapar lågenergilampor så mycket reaktiv effekt i elnätet att det faktiskt drar mer energi än vad de är märkta med. Detta märker inte privatpersoner för de betalar bara för aktiv effekt men det kostar iom att hela elnätet måste uppgradera för att möta den ökade reaktiva effekten som skapas, något som t.ex. skolor och andra institutioner som får betala för reaktiv effekt om den överstiger en viss procent av den totala effekten man använder.

Ni har inte fattat det här hörni politiker.

Jag känner det om igen att när någon nämner ett problem eller en företeelse som intresserar mig så kan jag inte bara släppa det. Ibland går jag i dagar och tänker på det. Jag kan bli distraherad ibland så att jag inte aktivt funderar på det, ibland ett halvår i taget – men förr eller senare brukar jag återvända och då brukar jag sätta mig och försöka ta reda på en massa fakta om det går.

Google och Wikipedia är fantastiska verktyg, ibland kan jag bli sittandes slösurfandes på wikipedia för att hoppa från artikel till artikel och bara hitta mer och mer att lära mig om olika saker. Det var så jag fann det kosmiska skummet något som helt gått mig förbi tidigare i de vetenskapliga forum som jag följer.

Men åter till själva observationen. Jag har ofta en sorts diskussion med min fru om saker och ting och där jag kräver att kunna förstå bitarna för att se helheten. I går t.ex. talade hon om ett ställe hon varit på inne i Stockholm. Det låg två stopp från T-Centralen. Jag frågade om det var röd eller grön linje hon reste från men det kom hon ej ihåg utan hon talade om vilken trappa ned hon gått till tunnelbanan. På så vis kom vi fram till att det var gröna linjen och Rådmansgatan som var destinationen. Men inte utan en viss diskussion – och detta är något vi upptäcker ganska ofta att vi har lite svårt att kommunicera rakt om.

Jag tänker i siffror, geometriska former, tre grundfärger plus svart och vitt, linjärt och logaritmiskt, enkel- eller flervariabel utan stora problem. Hon tänker i fler kulörer än jag har namn på, aldrig i siffror annat än i ental-två-flera-många och hennes geografiska relationer mellan olika platser är baserad på bildminne och känsla medan mitt är mer en karta och en kompass.

Det är spännande, friktionen är inte allvarlig utan snarare roande för det mesta men det är också intressant tycker jag. Jag har inte med samma klarhet insett tidigare att det finns flera sätt att minnas på, det är väl naturligt att tycka att ens eget sätt är det »normala« det kan man ju förstå men det är intressant att försöka tänka annorlunda.

Det är fortfarande så att jag tycker om att plocka isär saker. Det har jag gjort sedan jag var liten, jag tycker om att beskåda sakers beståndsdelar, hur de sitter ihop med andra saker som enskild del och som del av en helhet – här föreligger inga problem eller konflikter i min hjärna, det är så saker och ting fungerar. Jag tycker om att lösa problem också. Det är tillfredsställande på många plan och jag tycker inte minst om att sätta samman saker och att laga till dem. Därför passar det väl ganska bra att jag tycker det är rätt kul att programmera eftersom det verkligen handlar om att sätta samman små delar till en större helhelt.

Men jag tycker också om mer fysiska sådana utmaningar. Det är säkert därför jag blev ingenjör för att jag har en viss analytisk förmåga, gillar att plocka isär och sätta samman saker, har ett gott sifferminne.

Jag har däremot jättesvårt att minnas folks namn. Det måste jag hela tiden öva på. Jag glömmer också ansikten som jag sett en gång ganska lätt, det kräver lite mer av en ansträngning att komma ihåg och namn, när man tar i hand och hälsar på tre – fyra personer så är det väldigt svårt till och med om jag anstränger mig.

Kanske hänger det ihop och det finns ju vissa typer av autism som också drar åt det här hållet, exempelvis Aspergers syndrom och liknande. Inte för jag tror jag har det men det finns ju ett spektrum där folk befinner sig på den här skalan eller vad man skall kalla det.

Det händer ganska ofta när jag läser om något, det kan vara arbetsrelaterat eller helt andra saker, som jag behöver skaffa mig mer detaljkunskap innan jag kan ta till mig den mer övergripande biten. Det som ofta inleder tekniska rapporter den så kallade »executive summary« har ett väldigt lågt värde för mig det är mycket mer värdefullt att förstå hur man kom fram till en viss slutsats eller hur man genomförde en undersökning, ett test, hur man gjorde en mätning. Om jag förstår hur man gjorde förstår jag också syftet och varför resultatet blev som det blev och det är för mig helt nödvändiga delar för att kunna ta till mig av resultatet.

Därför kan jag nog upplevas som rätt ifrågasättande eftersom det ligger till på det här viset. Men det bottnar i en sorts oförmåga att acceptera helheten om inte detaljerna finns presenterade på ett hyggligt sätt.

För det är inte bara problem som kan plockas isär och sättas samman igen, det är även slutsatser och resultat, något som inte minst är viktigt när dessa baserar sig på statistik eller liknande metoder snarare än hård matte.

Ni får leva med det. Jag är sådan.

Klicka först på flödet du vill bestämma inläggens frekvens från och sedan kan du dra reglaget till vänster och höger. Det har fyra lägen som vi kan numrera längst till vänster – 1, till vänster om mitten – 2, till höger om mitten – 3 och längst till höger – 4.

1 – Visa inga inlägg från flödet i mitt huvudflöde
2 – Visa färre inlägg från flödet i mitt huvudflöde
3 – Visa det mesta från flödet i mitt huvudflöde
4 – Visa alla inlägg från flödet i mitt huvudflöde

Folk man inte vill se längre lägger man alltså i flödet “dumskallar” och sedan drar man spakan till läge 1 för det flödet. Borta. Men man kan fortfarande titta på flödet i sig vid behov. Om folk ingår i mer än ett flöde verkar det vara det mest liberala flödet som bestämmer vilka inlägg som syns. Dvs om du har en person, vi kan kalla hen för Kim som ingår i ett flöde “Svensktalande” och ett annat flöde “Fotografer” och kanske ett tredje flöde “Bekanta” och du ställer reglaget på läge 1 för Svensktalande (eftersom både folk du vill och inte vill se finns i det flödet) men vill ha “Visa det mesta” från flödet “Bekanta” och eftersom du är fotografintresserad “Visa allt” på flödet “Fotografer” så kommer du se allt från Kim så länge hen finns som medlem i den kretsen.

Släktingar på läge 4, vill ha koll på dem. Vänner (alltså nära vänner) på läge 4, de är lite som min släkt. Bekanta på läge 3 och de jag följer likaså medan de jag har i min cirkel som Okända får vara på läge 2.

Jag har också generella cirklar som “Svensktalande” och “Engelsktalande” och de får stå på läge 1. Alla medlemmarna i dessa cirklar skall dessutom finnas i någon av de andra ciklarna så deras inlägg syns ändå.

Jag har också cirklar efter intressen och de jag arbetar med och liknande och de ställs om lite efter behov beroende på vad jag för tillfället söker. På det här sättet går det lätt och snabbt att skaffa sig ett flöde med mindre brus i och mer nyttosignal om analogin tillåts. Det är något som jag har lite saknat för nu kan jag prioritiera mina närmaste inlägg jämfört med folk jag följer lite halvt-om-halvt av intresse sådär.

En sak man skall komma ihåg är att de också slår igenom på mobilappen. Dvs det som syns på websidan när du är inloggad är samma som du har i ditt huvudflöde även i mobilappen. Detta är bra tycker jag, du kan dock inte komma åt att ändra kontrollen i mobilen vilket är lite synd men det kommer förmodligen gå att göra det med en kommande uppdatering.

Tunnelbanevagnar kan transporteras på vanlig järnväg då man har samma spårvidd och rälsprofil i tunnelbanan som man har på vanlig järnväg. Faktum är att alla SL:s banor har samma bredd utom Roslagsbanan som är en smalspårig järnväg.

Vanligast är att transporten sker på vanlig järnväg tills man når en växel som ligger på Tvärbanan mellan Globen och Gullmarsplan. Denna växel möjliggör överkörning från järnvägsnätet till Tvärbanan som sedan medför möjlighet att genom anslutning till Nybodatunneln föra över vagnarna till Nybodahallen där de då redan är på röda linjen (bana 2).

De vagnar som skall flyttas vidare från röda linjen till gröna och blå linjerna körs upp till Söderströmsbron mellan Slussen och Gamla stan. Här finns kryssväxlar som gör det möjligt att byta till gröna linjen (bana 1). Gröna linjen har ett annat signalsystem än röda och därför är det lite extra meckigt att köra över tågen, man måste manuellt koppla ur och sedan i de olika signalsystemen för att kunna genomföra denna manöver.

Foto: Anders Sikvall. Bilden visar ett tunnelbanetåg i passagerartrafik på väg över Söderströmsbron.

Nu har vi vagnarna som skall till gröna redan på rätt bana men de som skall till blå linje fortsätter upp till Fridhemsplan, här finns en transporttunnel mellan gröna och blå linjen (bana 3) som medger att man kan köra över de vagnar som skall till “trean” på rätt bana här.

Dessa överfarter används också när det uppstår vagnsbrist om för många vagnar gått sönder på någon av banorna och man måste prioritera. På gröna linjen körs ej vagnar av Cx-typ då de ej utrustats med det signalsystem som Siemens levererat till gröna linjen.

Röda och blå linjen har fortfarande det gamla reläbaserade systemet som varit i drift sedan banorna byggdes. Det pågår just nu ett projekt att renovera signalsystemet på röda linjen till ett toppmodernt signalsystem som baserar sig på radiomeddelanden till och från tågen, så kallad CBTC (Communication Based Train Control) som medger att köra tågen tätare än tidigare och med bättre anpassade säkerhetsmarginaler.

Kartan ovan visar var övergångarna mellan de olika banorna kan ske på ett ungefär. Klicka gärna på view larger map för bättre översikt.

Hela historien kan läsas här [Läkartidningen]. Läs igenom den redogörelsen och känn efter vad du känner inför den processen och den behandlingen hon har gått igenom på så otroligt vaga grunder som hela målet byggde på.

Det här är ett fruktansvärt rättsövergrepp på en enskild människa, det får helt enkelt inte gå till så här i ett civiliserat lands rättsapparat. Poliserna som sköter förhören har inte ens koll på den kemi som varje sjundeklassare lär sig i högstadiet och vet inte att natriumklorid är vanligt koksalt, de kallar det för “gift” och det är fullkomligt ovetenskapligt, man tar inte in några experter under förhören man verkar inte vara villig att tala med någon annan.

Poliserna verkar inte ens kunna på ett tydligt sätt förklara skillnaden mellan mord och dråp när hon stället frågan. Tydligen har man på förhand bestämt sig att hon är skyldig och man har hittat på hennes motiv, ett “barmhärtighetsmord” för att hon inte “orkade se den lilla flickan kämpa”.

Man försöker “möra upp henne” genom att neka henne lunch, middag och frukost, natten innan hennes mål skall upp för förhandling i rätten blir hon väckt varje halvtimme av en polis som kräver att hon skall “ställa sig upp så jag ser du lever”, ljuset hålls tänt i cellen. Tanken är väl att trötthet och hunger skall knäcka henne och hon skall helst erkänna mord alternativt dråp.

Hela artikeln visar på en travesti som gränsar till rent löje över den ignorans och det maktmissbruk som verkar pågå inom svenskt polisväsen.

Det är bara att hoppas att man aldrig någonsin behöver befinna sig på fel plats så man råkar bli misstänkt för något brott. Risken att man skulle klara sig helskinnad ur det med jobbet, vännerna och det sociala kontaktnät man har i behåll är väl i det närmaste obefintlig.

Ibland önskar man det vore möjligt att stämma skiten ur enskilda handläggare och polismän, åklagare, nämndemän m.fl. som medverkat till att denna cirkus kunde fortgå och inte minst de journalister som hängt ut den anklagade med tillräckligt med uppgifter för att kunna ta reda på namn, adress, personnummer osv. Otroligt dåligt, alla inblandade borde skämmas å det grövsta.

And after the recent rollouts of new stuff I took a long look at it. What am I using it for? What is it my friends are posting on here? After trying to answer those two questions in my mind the choice was not difficult. Especially since I had started using Google+ instead which is (for me at least) everything facebook is not.

So, all old and new friends, you are very much welcome over to my Google+ profile instead, hope to see you there.

Google+ is a different concept to Facebook. It does not have “friends” instead you put people into different circles and people can reside in more than one circle. You can have circles for family, friends and aquantancies or categorize depending on country, profession, interests, language spoken and so on.

I have a little bit of all actually, I have a “Swedish” and an “English” circle so to nu unnecessary subject my English speaking friends to my posts in Swedish. I also have circles with shared interest such as photography, unix, android and so on.

When you put a person in a circle you follow them. They don’t need to “friend” you or anything. But they can still control what they share with you. Unless you are also in one of their circles only posts directed to be “public” will be shared with you. This is the power and balance of Google+ that helps you keep your professional posts and contacts separate from your friends and interests in the free time.

Jag tänkte be er att tänka efter om det inte är så att ni kan avvara en liten slant till Wikipedia. Jag har själv användning för sajten närapå dagligen både i arbetslivet och privat, dessutom finns det få saker som är så intressanta att slösurfa runt på som Wikipedia.

Sajten är faktiskt #5 i världen just nu. Men drivs helt utan reklamfinansiering vilket nog kunde vara problematisk om man skall fortfara att försöka vara objektiv och opartisk.

Man serverar över en miljard sidor i månaden till folk som söker information. Det är det mest framgångsrika uppslagsverk som mänskligheten hittills har lyckats åstadkomma. Det är på något sätt kronan av mänsklighetens kollaborativa kunnande i populär form. Ett destillat av det bästa nätet har att ge.

Så, hjälp mig nu, sätt in en femtilapp i alla fall, det kan ni väl ha råd med? Gärna lite till. Ge något tillbaka så att servrarna kan fortsätta servera sidor med samma svarstid som nu.

Donera till wikipedia

Böcker

• Presentkort på nätbokhandel som t.ex. bokus

Alla fotointresserade kommer bjudas in på öppet hus vid tillfälle när vi kommit i ordning. Då kan man få sitt porträtt taget och se lite hur en fotostudio kan fungera.

Men vetenskapsmännen som forskar på detta är intresserade i den rena formen av smak, dess minsta beståndsdel, vad som triggar en viss typ av receptor, hur många typer av receptorer det faktiskt finns och hur de påverkar oss, varför de har utvecklats och så vidare.

I dag finns följande grundsmaker; bittert, surt, sött, salt och umami. Umami lärde jag mig inget om i småskolan när man tittade på detta men det har man konstaterat att det finns en speciell grupp med receptorer för, en helt ny sorts smaklökar att utforska.

Umami finns i kött, svamp, lagrad ost och natriumglutamat (en vanlig smakförstärkare av just den anledningen). Natriumglutamat är Umami i dess rena form egentligen och förekommer naturligt i många livsmedel. Alla dessa olika smaklökar är kopplade till en uppsättning gener hos människan och det förekommer en stor varians bland dem vilket kan till viss del förklara att människor har olika smak. Vissa gener aktiveras också med ålder vilket kan förklara varför barn och vuxna har olika smak, umami verkar vara en smak som börjar uppskattas senare i livet medan sura karameller uppskattas mycket av yngre barn.

Våra smaker har ett evolutionärt perspektiv, de har utvecklats för att hjälpa oss att avgöra när maten är ätlig eller otjänlig. Det är inte på något vis ett säkert system och det krävs dessutom mycket övning men troligen kunde våra förfäder på jägar-vandrar-stadiet ofta avgöra om en växt var giftig genom dess bitterhet (alkaloider är ofta väldigt bittra och används av plantor som insekticider varav några är väldigt farliga för människan och andra har en kraftig påverkan av oss).

När det gäller luktsinnet har vi ungefär 300 aktiva gener och ca 700 som varit aktiva tidigare under vår evolutionära bakgrund men inte tydligt används längre. Hundar och katter har betydligt fler sådana som är fortfarande aktiva och kanske har de också andra smaker än vi har. De verkar åtminstone ganska bra på att avgöra om mat är ätlig eller ej.

•  Söt smak berättar att här finns föda med högt innehåll av kolhydrater (energi)
•  Salt hjälper oss hålla elektrolytbalansen i kroppen
•  Umami hjälper oss hitta föda med högt proteininnehåll
•  Surt var från början en signal om att födan härsknat
•  Bitter betyder ofta oätlig eller giftig

Det finns också många andra receptorer på vår tunga, inte alla har direkt med smak att göra. Exempelvis har vi en receptor som aktiveras om vi stoppar mat eller dryck i munnen varmare än 43 grader. Vi bränner oss någonstans runt 50 grader vilket gör att vi varnas när maten närmar sig den temperatur där det finns risk att vi skållar oss i munnen. En annan temperaturreceptor aktiveras när maten är under 26 grader, vetenskapsmännen är osäker på nyttan med denna men den finns där på tungan. Den har även hittats hos ormar som verkar använda den för att undvika gräsbränder, hos dem aktiveras samma receptor av infraröd strålning med en temperatur över 26 grader.

Det finns också receptorer som aktiveras av särskilt skarpa smaker som pepparrot, vitlök eller brysselkål. Hos andra djur aktiveras den av temperatureröver 26 grader (men inte hos människan). En hel del av dessa märkliga receptorer knyter rakt in i vårt smärtförnimmelsesystem och människan verkar gilla att kittla dessa receptorer lite extra.

En intressant grupp ämnen är capsaiciner som finns i paprikaväxter och chilifrukter och som kan vara mycket starka. Denna grupp ämnen aktiverar även våra värmereceptorer och det medför att vi talar om “hetta” hos dessa typer av födoämnen.

Anledningen är att de flesta kvitton skrivs som termotransfer på papper känsligt för värme. Då kan man enkelt göra en infraröd laser att skriva med som ungefär en matrisskrivare fungerade tidigare. Detta är enkelt, driftsäkert och billigt. Men det ger inte beständiga kvitton och det innebär att kvittot som regel är förstört innan garanti- eller reklamationstiden har gått ut på varan som du just köpte.

Ett exempel är när jag själv köpte en Palm för många år sedan. Efter ca 6 mån hade jag behov av en garantireparation och kvittot som jag sparat, tillsammans med originalkartongen, hade bleknat till en värdelös vit pappersremsa. Tillbaka i affären så visade det sig att det enda sättet att få fram en kvittokopia verkade vara att visa upp samma kreditkort som varan betalats med. Om man inte betalat med kreditkort var det inte mycket de kunde göra åt saken. Nu hade jag det och det löste sig för den skull.

Konsumentverket uppmanar folk att kopiera viktiga kvitton då de ej är beständiga på kvittoskrivare. Kvitton som skrivs ut med laserskrivare eller punktmatrisskrivare på vanligt papper är däremot helt okay, detta används ofta hos de stora elektronikkedjorna som ett extra garantibevis dessutom vilket är bra.

Kvitton i molnet

Men det andra problemet är ju att hålla reda på sina kvitton. De viktigaste kanske man sätter i en pärm men det är inga problem att köpa konsumentelektronik för tiotusentals kronor och bara få ett enkelt kvitto som man dessutom lätt tappar bort. Kvittot är ju en värdehandling då det behövs för att bevisa inköp i händelse av garanti- eller reklamationsärende, för försäkring av drulletyp eller av lösöret hemma osv.

Därför är det väl en god idé att lagra kvitton i molnet. Många har redan börjat att göra detta. Jag känner till minst två stycken företag som bygger sin affärsidé på just detta och en hel del har börjat använda sina smarta telefoner för att “skanna” kvitton och lagra dem.

Man måste ju inte köpa eller teckna sig på en reklamfinansierad tjänst för att göra detta. Det finns många program till smarta telefoner som lagrar anteckningar och även foton i molnet, lätt åtkomliga. De bästa låter dig dessutom tagga bilderna med meta-information på ett sådant sätt att de blir sökbara. Exempel på vettig metainformation är väl inköpsställe, vara som inköpts, prissumma och datum för köpet. Även om en specialiserad tjänst kan erbjuda dig mervärde i form av statistik och annat så fungerar det faktiskt helt utmärkt med t.ex. Picasaweb från Google eller iCloud från Apple. Vill man metatagga kanske programvaror som Evernote och liknande passar sig bättre.

Lagar och regler

Men gäller digitala kvitton i händelse av att man behöver åberopa reklamation eller liknande? Enligt konsumentverket så duger det utmärkt med en kvittokopia. Det står inget speciellt om digitala kopior men det är väl bara att skriva ut ditt foto så har du ju en kopia på papper. Om inköpsstället däremot värderar den som en värdehandling vet jag inte men det intressanta är ju att enligt lag så skall kvitton förses med identifierande nummer och det innebär att genom att titta på din kvittokopia så kan de, även om de inte godkänner din kopia, faktiskt slå fram en egen kvittokopia!

Det borde alltså inte innebära något problem egentligen. Särskilt som du står där med både varan samt ett bevis på att sådan vara sålts i butiken och till dig.

Konsumentverket skriver på sin sida:

“Om du vill klaga på en vara eller använda garanti, öppet köp eller bytesrätt du fått av en butik måste du kunna bevisa att du har köpt en viss vara i butiken, när du har köpt den och till vilket pris. Ett kvitto är ett enkelt sätt för dig att bevisa detta. Men du är inte tvungen att ha kvar kvittot för att använda dina rättigheter. Kan du bevisa ditt köp på något annat sätt går det också bra. Det kan till exempel vara med ett kontoutdrag eller en kontokortsslip.”

“Vid större eller viktigare köp kan det vara en bra idé att begära åldersbeständiga kvitton eller göra en kopia. Det är inte så ovanligt att texten på vanliga kvitton bleknar bort.”

Jag vill tolka det som att en kvittokopia, likaväl som en kreditkortsslip eller kortkvitto bör kunna användas för att spåra transaktionen och därmed ge dig den rättighet du behöver.

Spara kvitton digitalt och analogt

Jag kommer fortsätta spara papperskvitton ändå men jag kommer inte vara lika noga. Jag kommer heller inte att vara rädd för att mina rättigheter skall gå upp i rök tillsammans med ett bleknat papper utan jag vet att jag när som helst kan ta fram en kvittokopia genom att jag har ett foto på kvittot lagrat i molnet.

Bråkar de får jag väl rota fram papperskvittot då.

Länkar

• Läs mer hos konsumentverket.
• Sparakvittot – en tjänst för papperslösa kvitton i molnet (iPhone, Android)
• Kvittar – en mer företagsinriktad tjänst för papperslös kvittohantering

Usually not so common with me. But this time I have been under the ice since the weekend. Actually it started Friday but I managed to get through the weekend pretty okay.

And today I tried getting back to work. Got up, showered, did all the morning things, went out the door and then I realised I was not going to be able to do much with this day either so back in bed now. until Sunday night when I was feeling really feverish.

Thanks for modern tech so you can stay up to date with what is happening anyway, both at work and at home.

The common cold is often caused by one or more rhinovirus infecting the upper respiratory tract. Sometimes the symptoms are similar but not as severe as that of common influenzas.

Virus replication starts from 2 to 6 hours after contact and symptoms generally occur between 2 to 5 days after infection. However in some cases symtoms may even start the same day. Rhinovirus are most infectious the first three days after symptoms have started when people generally should avoid contact as much as possible to avoid spreading the cold.

Enter the stockholm underground. A superior way of making contact with rhinoviruses this time of year.

I’m back to bed now.

Nu har vi precis börjat rulla igen mot Spånga. Det brukar vara här som man tar tågen ur trafik när det är på det här viset. Vi får se om det blir som vanligt eller om de kör oss till sumpan i alla fall.

Orsaken sägs vara ett banarbete som inte blivit färdigt i tid. Var någonstans det är eller varför det påverkar så mycket har ingen någon aning om. Informationen i  själva tåget är på kvaliteten “vi har tyvärr stopp i en röd signal” och de verkar veta ännu mindre än oss.

Högtalarna i tåget vid utropen hörs inte. Enfast ett mummel. Adrenalinet hos passagerarna börjar rinna till och stämningen har gått under den senaste halvtimmem från resignerad väntan till öppet förakt mot kollektivtrafiken.

Ja det var ingen värst bra inledning på den riktiga hösten detta, inte ens en rejäl lövhalka liksom…

I have for a long time looked for the perfect To-Do application. I have looked at very complex software on the Android platform such as Astrid, I have looked at some of the more simple ones such as Taskos but I have in time stopped using them one by one.

The reason is that they are not working with me, they are working against me. I used to love Remember The Milk but when I got the smartphone app it started dwindle. It just gets too fiddlesome and after a while I stop maintaining the database and then I might just as well do with good old pen and paper.

Until a couple of weeks ago when I found the perfect to-do manager that works as my brain works. I have now tried it out for a while and I am really happy with it. So happy I want to share my joy with you!

I have tried to follow the Getting Things Done scheme of things, different focus and various perspectives, never felt very natural to me. I have a more geometric kind of memory, i have no problem remembering numbers, figures and symbols, I also know roughly in which pile I have put something. Even if my home folder looks disorganised I know how to find my stuff pretty quickly. But the Getting Things Done (GTD) scheme just clashes with my frontal neo-cortex somewhere.

Enter the fantastic “Do it (Tomorrow)”. It’s so simple it is brilliant. You have a notebook like app in your phone (and on the web) which has two pages. It has a page for TODAY and a page for TOMORROW. Everything you want to do today you put on the TODAY page and everything else on the TOMORROW.

Every morning all tasks ends up on your TODAY page and you quickly dismiss all you can not do today, all you do not want to do today, and those that you think you won’t have time for by pressing the right hand arrow and they just whiff off to the TOMORROW page. What is left is your todays task list.

As the day progresses you probably find new stuff you need to add. Make a decision, either put it on todays list if you seriously think you will handle it today or put it on the TOMORROW page if you want to do it tomorrow (or later).

It wors brilliant because this is exactly how my brain organises tasks naturally. It has pretty much two compartments for not finished tasks and they are “now” and “later” which corresponds pretty well to the TODAY and TOMORROW pages.

I have also realised I put far too many tasks in the GTD schemes and similar, it’s no use. Things that ought to be completed in november should not be in your task book in June. Just let it mature for a while. Maybe in October it is a candidate. But keep it simple, that really works – for me at least.

The android, iPhone and web versions can be synced. Just input your email address and a password of your choosing (does not have to be the same as your webmail password mind you) then it will synchronize automatically across platforms.

On the smartphone app you switch between TODAY and TOMORROW by swiping. Moving a task from one page to the other is done by touching the arrow pointing to the opposite side. You can also arrange the order and delete them completely, just touch the EDIT button first and you will see how you accomplis that.

To tick of a task when it is done, simply touch it. A pencil-line crosses it out and you are done. The next morning it is gone if you ticked it done on the TODAY page, if you ticked it on the TOMORROW page it will be moved, already ticked off, to your TODAY page and sit there for a day. Quite simple.

Find their home page now or if you have an Android phone you can download it form Market immediately. iPhone users find it in the app store or from the home page on the web first.

Så även jag. Tidigare hade jag ett litet kariesangrepp på 1:8 (visdomstand övre käken höger sida) och det hade blivit ett litet hål av det. Svårt att hålla bra rent där liksom in bakom mot kinden.

Tandläkaren sade det var svårt att laga då det satt illa till och att tanden i övrigt verkade vara lite usschlig som vi säger i norrland och föreslog en urdragning i stället. Det slumpade sig så att de hade ett återbud på tiden efter min undersökningstid så det var bara att gå på.

Jag sade ja, men upplyste också om att när 2:8 tagits tidigare hade man skickat mig till tandkirurgen för rötterna är inte helt lätta att tas med på mina visdomständer. Tandis trodde dock att det skulle ordna sig och satte igång.

En och halv timme senare, jag halvt i chocktillstånd (jag nämnde inte att jag eg. har tandläkarskräck) och tandis trött i armarna, har bytt sköterska en gång så säger han “det går nog inte, jag får inte ut rotresterna vi måste skicka dig till kirurgen”.

Skakad av den utdragna mycket obehagliga behandlingen, öm i hela skallen, adrenalinpåslag som gick ur kroppen och nedstämd av resultatet gav jag honom en utskällning och reste mig för att betala och åka hem för det gör man. De släppte dock inte iväg mig för jag mådde väl inte helt bra och tandläkarskräcken gjorde sitt till så jag fick sätta mig i ett rum.

Då delar är kvar äter jag nu penicillin för att motverka att en eventuell infektion sätter in, jag får se kirurgen om 14 dagar och tills dess får jag ha det som jag har det.

Och jag har ont i käken, det småblöder ibland och jag har fått kodeintabletter som gör mig till ett litet grönsakspaket om jag äter dem. Springa är det inte tal om, det är order på att inte ägna sig åt några högpulsaktiviteter de närmaste dagarna efter ingreppet.

Nu skall jag gå ner och röja ett förråd i stället. Det är väl någon sorts träning det med.

Jag är inte så bitter som jag låter. Bara lite trött

But now it is time for a new goal. This is to reduce weight with about 15 kg of my excess weight and the goal date is March 31st 2012. It is a decent goal, meaning around 0,5 kg a week until then and so it should be possible without having to go on a starving diet. Keep jogging and just eating smaller portions, less junk, get the breakfast habit going (even if it will be just a protein drink) and be more careful in the evenings to not eat more than necessary.

I have done it before. I can do it again. I need to do it again and so this starts today. Weigh-ins will be wednesday nights after supper but before running (if it is a running day).

My electronic scale claims to be able to discern body fat and water content as a percentage of total body weight. Although I am skeptic to how accurate this actually is – I certainly will log it as well and see where that takes me.

Body Loss Table

I did not really know what to expect when I picked it up but once it started in my blueray player it was just great from the first to the last scene. Antonio Banderas is doing a really good job in the movie which can be described as something like “Reservoir Dogs” meets “The Usual Suspects” crossed with “Ocean’s Eleven” and with quite a few twists on the way.

I also has loads of references to other films and the names like Keppler’s bar and Planck’s Constant Café is hilarious.

Just see it. Well worth the time.

Beskrivning

Stället ligger nära Låssa kyrka, ca 1 km från den och den högsta punkten är ca 60 meter över havet med fin utsikt över mälaren. Låter definitivt som att man skulle vilja ta sig dit med kameran. Här finns också en husgrund som man tror varit en likbod, en 500 meter lång processionsväg, sex gravar samt flera små labyrinter. Nedanför åsen ligger Sanda gravfält med 70-tal gravar samt Tibble gravfält med omkring 140 gravar. Processionsvägen löper i rakt nordsydlig riktning på åsryggen mellan husgrunden och gravarna som utgörs av fyra rösen och två högar. Den största högen ligger vid processionsvägens södra ände och undersökningar har visat att den är anlagd ovanpå vägen. Labyrinterna ligger invid gravarna uppe på åsryggen och den största av dem är omtalad sedan 1600-talet och är den som givit namn till området.

Fornlämningarna har daterats till järnålder eller vikingatid medan några kan vara från bronsåldern.

Karta

Kartan ovan är klickbar för de olika delarna för att få en idé om hur saker och ting ligger geografiskt.

Hänga med?

Det vore mycket roligt om någon hade lust att hänga med en helg här innan snön kommer för en expedition till Rösaring, hör gärna av er på e-post så ordnar vi det. Jag har bil och gott om plats för packning och kameragrejor. Det är väl ett lämpligt antal med ca 3 st i bilen max. Jag kan hämta från Kallhäll station eller Bro vilket som passar bäst.

Promenadvägen hela vägen runt om man går bilvägen tillbaka Sandavägen – Rösaringsvägen till parkeringen blir under 4 km, lite beroende på om man virrar bort sig i labyrinten eller inte

I år håller Tommy Lund igen i denna fotopromenad i Stockholm. Jag tänker gå med och här är några bilder från det året jag var med tidigare när den ordnades för första gången.

Anmälan kan göras här >>>

-

I also did the old run to Jakobsberg and back again, this time having a steady jogging pace pretty much the whole way. It is becoming a favourite this one, first asphalt for about 4 km then dirt road for another 2 km ending with a bit of asphalt for about 700 meters.

Day by day

Monday

Kallhäll – Jakobsberg – Kallhäll in total about 6,4 km quality jogging from my home on the asphalt down to Jakobsberg, the major city in Järfälla commune and then back again on the other side of the rail road on a good dirt road. It was a little bit rain in the air and a cool autumn breese. Made the whole trip very nice.

Tuesday

Resting

Wednesday

From home through Bolindervägen, then down to the Lake Mälaren following it back home. About 4 km of good jogging, slow tempo, good work all the way.

Thursday

-

Friday

-

Saturday

Altorp 4 km – wonderful weather and the best run of the week.

Sunday

-

This Week

Last Week

Three good runs this week. Well two good and one was kind of shitty but it was okay, even though I did cut it short a bit. I am not made for exercising in the mornings, that is why. I did my third run this week on Saturday, just before we went to visit friends in their summer house about an hour and half drive from here. And for some reason my body just don’t like the idea of high pulse activities in the early day. I much rather go out in the drizzle of rain when it is dark and do my rounds then. That’s when I have my best experiences definitely…

Soon the weather will make it less nice to run outdoors and so I will be moving in to the gym instead. A new gym close to where I live will be great, it is a come-and-go gym where you can train pretty much any time you like. So I will be able to go straight from work or just whenever I feel like it. A short walk from home.

An my wife will be working out at the same gym.

Day by day

Monday

Resting

Tuesday

5,55 km the Slammertorp track close to where I live. 51 min of good exercise here, a few walks though, generally a good run.

Wednesday

Resting

Thursday

5,55 km again, same as tuesday. Now 48 mins. Now that is a whole 3 min better on the same round!

Friday

Resting

Saturday

Crap run had to cut it short even, so just  same 3,6 km. Not much variation this week. But who cares, love being out there!

Sunday

Resting

This Week

Last Week

For the first time since I restarted the average pulse is below 150. A sign the condition is coming back, now the legs need to get stronger, muscles more powerful and then I can start pushing again. This will take another 3-4 weeks usually. So it is just to keep in there.

Day by day

Monday

Running 4,5 km – from home via Slammertorp rd then on the illuminated track and back through the center, good round.

Tuesday

Resting

Wednesday

Resting

Thursday

Resting

Friday

Resting

Saturday

Resting

Sunday

4,4 km in Altorp with Jenny. I felt like crap, the running was bad, the trail however was great so I hope to do it a few more times before the snow sets in, and the company was splendid as always. Love to run with Jenny, it is something I always look forward to.

This Week

Last Week

Jag hoppas att det kan bli ett glöggmys på Trollvägen för vännerna, då kommer det att bjudas på Kaffeglögg och naturligtvis också klassikerna, inte minst den fantastiska romglöggen som det oftast är strykande åtgång på.

Gå till Blossa >>>

This is also true for the Google Calendar application, same here, they have used the same technology as on the android platform to create this and sure enough, it looks very similar.

Since the Chrome browser has a very capable built-in database to handle things like that, the off line applications has been something I have looked forward to for a long time.

Excellent!

Soo the autumn will be here full force, the best time in the year of going running if you ask me. Very nice usually when the temperature is around 10°C I like it best. We have already started to get the tell-tale morning fog that means weather will soon be more cool.

Day by day

Monday

Rest

Tuesday

The illuminated track here in Kallhäll. The Murder Hill was terrible but I did not stop and walk. No, I just managed to get myself around it without a single walk. Condition was terrible and legs weak.

Wednesday

1,5 km warmup and then met up with training buddy Camilla for some runner strength exercises and then intervals. A football field on the diagoal, then slow on the short side, then diagonal at full speed again… 4 times. Ended with slow jogging and some walking for another 2,5 km.

Thursday

Resting

Friday

Resting

Saturday

Asphalt / Gravel mix, 4 km. Weak legs but low pulse. It felt strange but I attribute that to having lost some muscle mass and the condition improving faster than the muscles.

Sunday

Resting

This Week

Last Week

Nothing to report, just one run.

Day 1

Högfjällshotellet paved road 2 km to Köarskarsfjället. Then down to the Östfjällsdalen valley and then up Östfjället mountain over to Källfjället mountan and then descent to the summer farms. Easy/Medium. 

Starting at Högfjällshotellet in Sälen, leaving the car there the first 2 km was paved road. That made the ascent to the first mountain the Köarkarsfjället a rather easy climb. We stopped at the shelter at the top to get a cup of tea going and to take in the scenery. Every few minutes another couple of tourists walked by and it was quite a lot of traffic here with people walking back and forth doing day tours and just enjoying the highlands.

Then we had a proper shower of rain. The forecast had promised about 0,7 mm of rain and I think that most of that came in 10 min time and it made things quite wet actually. We waited it out in the shelter together with another couple of people and their dogs.

We had a nice chat with the other guys in the shelter and several day-tourers came by and after a while the shelter was filled with people and two dogs as well. Some people just rushed by to descent the 2 km down to the Högfjällshotellet rather than stopping to wait out the rain. A couple of mountain bikers came through as well.

When the rain abated and then stopped completely we left the shelter to make our way down the first mountain to the valley where we would have our lunch at Östfjällstugan (east mountain cabin) and when we got there another couple was already making their lunch there, but no problem.

After soup and fresh baked bread (love the trangia gas insert that allows you to slow cook stuff like that) we started walking east about 1 km and then north up for Källfjället (spring mountain).

Källfjället ascent was pretty steep but not that bad, I did struggle a bit but with a few stops on the way we reached the top where it was definitely time for another cup of tea. We had set out late in the day, starting the hike around 2 pm meaning that the time was now around 6 pm or so. No worries because we knew we would have decent day light until at least 8.30 and so we had tea and relaxed a bit.

The descent on the other side of the mountain was easy enough and soon we got into the treeline again with mosquitoes and midges attacking at will. Even so they were not that bad as long as you moved. We got to the next cabin at Källfjällets fäbodar (Spring mountain summer farm) and there we found good water and made our dinner.

The views on the south facing side of the mountain was very nice but on the north it was a bit more boggy and swampy but not bad really. It had been raining a bit so that could be the reason for it as well.

And during the day I made a real beginner mistake , I did not drink enough water so I was dehydrated. By the time we got the tents up and it was time to tuck in for the night I was having a headache that just would not leave me alone, a racing pulse as well and I drank all the water I had with me but it did not help.

It is as they say, it takes at least 4 hours to get back from dehydration and if you have proper stuff like resorb or something similar you can do it in half the time perhaps.

So I did not sleep much that night at all. Which was definitely felt the second day when we had the longest trip to go.

We made our camp and stayed the night just a bit north of the cabin in the woods, disturbing nobody. In the night I heard a few strange bird calls that I could not identify and probably a fox snooping around but all our food was well tucked in backpacks so it was not a problem.

Day 2

Starting in the valley easy walk 4 km, then the steep ascent to Syndalskläppen, about 2 km across the mountains then a steep descent into Kruggbäcken valley, following the valley and then coming up the pass to Närfjällstugan. Medium/Hard.

The hardest day by all means. I started out still feeling a bit on the off side after my bout with dehydration yesterday. Although I tried to drink enough these things takes time. After another liter of water and an Ibuprofen I felt a bit better but still a little sleep deprived.

Anyway, the first part of the walk through the Synddalen (the valley of sin) was lovely. Small streams, nice woodland and the weather was really nice although it soon got quite warm. The terrain was lovely woodlands with patches of bogs, small streams running through the place and several rather large ant hills on the way.

This time I remembered to drink properly and we stopped and refilled at one of the nice streams there which meant easy access to very nice water.

We filled up water here because it was probably some of the nicest water we found during the whole trip and then moved on. A bit stiffly for me since yesterday we made our way slowly to the lunch place, Kläppenskjulet.

Also here was a lot of other people coming and going but we had a good lunch resting for an hour or so before we started the ascent to Syndalskläppen. Tough ascent with about 10% incline but taking it slow worked and though I really got to question my condition on the way we still made it to the top.

Lauren of course had no problems what so ever, she even ran a bit to get her pulse up

Then a bit easier up- and downs until we got to the peak of Lägerdalsfjället (camp valley mountain). Here we stopped to make tea and the water we found was not very nice so we used that which we carried with us mainly.

We rested for a while (I really needed that) before we did the last bit on the mountain and then the descent down into the valley and the Kruggbäcken stream.

The hiking route here was very nice but I was a bit tired to really appreciate it properly. The dehydration the night before, lack of sleep took its toll and I did feel a bit crappy thinking on that we where not even half way done yet with the distance that we where supposed to cover today. And I did not want to stop and set up camp early because then we would have to start the third day with a tough uphill walk and we also had quite a bit to walk on the third day.

On the top there where several Cairns made from stone. I wonder who had the time to build them, some where pretty big actually. There is no lack of stones to build even more from if anyone should want to

Below is the view towards Tandådalen ski resort. Lost of skiing here in the winter of course.

And then the descent to Kruggbäcken valley. The descent was steep and in bits a little perilous but we made it in good speed. Tough on the knees though with the backpacks and all the gear we carried with us. However we made it down sans injuries and then could start follow the Kruggbäcken stream at the bottom of the valley.

This was supposed to be a lovely place but it was stony and difficult to navigate. Being tired the risk of making a bad step and losing balance or injuring yourself was pretty high. Fortunately after the first km it started looking a bit better. That’s when we realized they had changed the official route to the other side of the stream, we followed it but would have done better to just stay on the west side of the stream because the new path was hilly and boggy and not well walked.

After that we started the ascent to Stor-Närfjället and the cabin which was the goal of the day. We where still a km away to get there and it was stony. About 600 meters to go we could see the cabin and well there we also found water about 200 m east of the cabin which made life a little easier. We then had supper there, put our tents up and rested for the night.

The evening was very nice with a lovely sunset. I was cooking so I did not take any pictures of it I’m afraid

This seemed a popular place for people in the winter coming with snowmobiles over the mountains. There where several restrictions here to not deviate from marked trails with snowmobile and even a special parking place for them when stopping here. As with the other emergency shelters this also had a VHF radio that would connect to the police in case of an emergency.

In the plans was also an idea to walk to the top of the mountain, leaving the backpacks down here, but actually I think we all where too tired after the long walk this day so we just stopped here and then we made our camp, had a lovely dinner (mushroom soup for starters, meatballs and mash for main course and some popcorn to finish it all off).

Day 3

About 8 km walking. Starting above the tree line, then descent to Granfjällsätern for lunch, across the woodlands and some bogs to Görälven and the bridge over it. Easy.

After a night on the mountain, with hardly any wind, a lovely sunrise and view we had a breakfast on pancakes and then started walking north to Granfjället (spruce mountain). Terrain was mainly nice but patches of very blocky terrain, kummel, was also on the menu. We soon got to the place where the route divides into the shorter one that terminates just west att Stöten or continue on the original route mor then double in length.

I got this nice photo of Phil as well which seemed to enjoy himself quite a bit on this part of the route.

This is the view to the east from the Granfjället mountain. The views where just breathtaking and of course the photos does not make it proper justice to what it was actually like being there but they should give you some small idea anyway.

This is the view to the west, also very nice over mountains and the valleys. You can also see the tree line where trees just don’t grow any more.

Lots of patches of barren rocks laying about, deposited by the ice in the ice age these made it somewhat cumbersome to get through at times. You had to always look for safe footing when treading on these.

A sort-of-vote was cast to contine and everyone agreed to it and so we did. An hour later it was time for tea again and then we made the descent down to Granfjällssätern (spruce mountain summer farm) and here we made lunch.

Mobile coverage was good, a phone call to my father telling him that we would probably be half hour later than we said and then we had a nice lunch.

The rest of the way was just lovely. Downhill but not too steep, very nice woodland and at the end a 1 km long bog (most of it on planks you can walk) but most of us got wet feet by the end of it. And then the bridge over the river Görälven where my father waited for us. Stiff and tired we sat in the car while he drove us back to the starting point where we offloaded into our own car.

Then back to the cabin in Malung and a nice meal, a few drinks and a good nights sleep.

The best parts

The parts I really liked was the first part over Köarskarsfjället and Östfjället as well as Källfjället. All very nice parts. The Synddalen part was also really lovely and so was spending the night on Stor-Närfjället as well as the breath taking views from Granfjället and the lovely woodlands from Granfjälssätern to Görälven.

The least favourite parts

Kruggbäcken was nothing like it was made out to be. Just dangerous and hard to get through without injuring yourself, and seemed never-ending until we got up to Stor-Närfjället and the cabin there. The lack of good water on Synddalskläppen and Lägerdalsfjället made it less than what it could have been. Otherwise I liked most of it!

Den fungerade mycket bra. Den har kanske inte alla finesser hos alla betalapparna men den gör det den skall väldigt bra. Navigationen är mycket smidig och det är lätt att hitta alternativa vägar om man vill jämföra lite olika vägar till sitt mål. Den är väldigt snabb på att räkna om rutten ifall man väljer att köra en annan väg än den föreslagna (läs: kör fel) och jag är väldigt väldigt nöjd med den.

Jag har tidigare testat ett antal olika navigationsappar för Android men de flesta har fallit på antingen orimligt pris (ofta får man en 30 dagars prövotid eller liknande) eller så har de helt enkelt fungerat rätt dåligt. En som har fungerat bra för mig är annars NDrive men jag kommer nog inte nyttja den jättemycket nu när Navigate fungerar så bra.

Jag har inte hittat fartkameradata och liknande till den ännu men skall undersöka vilka add-ons som finns där ute.

• Rain poncho
• Microfleece sweater
• Gas insert for Trangia stove
• Duct tape
• Rope
• Sleeping mat

Jag har alltid gillat tanken med e-böcker. Böcker i elektroniskt format man kan lagra på en liten minnesbricka eller hårddisken, skicka till en kompis via e-post eller enkelt redigera själv. Jag har använt e-böcker sedan jag skaffade en Palm Pilot III någon gång på nittiotalets mitt och jag läste en hel del på den då den hade en svartvit och skarp skärm, en hygglig storlek på texten och klarade lite olika format. Framför allt var det en programvara som hette iSilo som jag använde mest när jag läste och den fungerade mycket bra. Nackdelen med palmen var väl egentligen batteritiden.

Efter Palmen har jag försökt läsa på lite olika telefoner, nu senast en Samsung Galaxy S som är en Android-baserad mobil och det fungerar hyggligt rent läsmässigt samt att den är liten och smidig, har rejält med minne och färggrafik. Problemet här är batteritiden. Med tänd AMOLED-skärm drar den väldigt mycket ström. Den blir varm och laddar ur sitt batteri väldigt snabbt och det gör att det inte är särskilt enkelt att använda den som läsare ens till och från jobbet om man vill ha sin batterikapacitet för samtal också.

Därför började jag snegla på läsplattor så småningom men jag har inte hittat någon jag gillat priset på förrän nu. Jag är heller inte intresserad av filmvisning, mp3-spelning osv på läsplattan, det som är viktigt är skärmen, den måste vara skön att läsa, vikten, plattan får inte vara för tung och batterikapacitet skall möjliggöra minst en veckas sommarläsning utan laddning.

En annan viktig sak är för mig att den stödjer öppna format, jag vill kunna generera egna böcker, det är ett plus om man kan läsa vanliga office-dokument på den och PDF samt att den skall ha en så enkel och standard anslutning som möjligt, inte kräva specialprogramvara eller liknande utan helst bara fungera som en mass storage device över USB, dvs komma upp som en hårddisk när den ansluts till datorn.

Plattan jag till sist löpte uppfyller mina krav. Det finns förstås ingen perfekt utan den har fortfarande ett eller annat som kan förbättras men jag är ändå toknöjd med den hittills och jag har nu provat den i ungefär en veckas tid.

Beskrivning

Det första intrycket är att den känns något plastig, men sedan ser man displayen och dess skärpa. Den matta ytan undviker reflexer ganska bra utom när en skarp ljuskälla kommer i sådan vinkel att den speglar sig direkt i den.

Solljus är bara mumma för denna läsplatta, i princip är det så att den är vilsammare att använda ju mer ljus du belyser den med. Den saknar egen belysning för läsning i mörker men det skonar ju också batterierna en del.

Fysiska data

Enheten är endast 210 gram tung och 9 mm tjock. Bredden är 125 mm och höjden 192 mm.  Batteriet är av inbyggd uppladdningsbart typ och laddas genom USB-laddare, det följer med en kabel som kopplas mellan plattan och datorn och det är även så den laddas med böcker och annat materiel för läsning.

Display

E-ink gör att skärmen inte drar någon som helst ström när den inte uppdateras. Det innebär att det är endast när du byter sida eller vänder blad som den faktiskt drar någon ström, dock är ju läsarens minne och CPU aktiva när du läser men denna strömförbrukning är minimal, en batteriladdning håller i standby ca 6 veckor. Svärtan på displayen motsvarar tryckt text, se jämförelsen mellan denna display och en pocketbok exempelvis sida-vid-sida i samma ljus och det gör läsningen vilsam och trevlig. Just den höga kontrasten är något som man blir förvånad över efter att ha läst på diverse mobilskärmar då den är helt i en egen liga vad gäller svärtan. Denna läsplatta är svartvit med sexton gråskalor som medger visning av bilder.

Anslutningar / Kortplatser

USB

Anslutningen i botten på plattan är av typen Mini-USB och det delas med många typer av mobiltelefoner, kameror och andra saker. Det går utmärkt att dela USB-kabel med andra enheter och det gör att man kanske inte måste ha så många kablar med sig. Det är dock lite förvånande att man inte gått på samma koncept som mobilbranschen och satt dit mikro-USB eftersom det definitivt verkar vara den port som föredras i framtiden.Denna port används för två saker—laddning av enheten samt överföring av filer för senare läsning. När enheten kopplas in får man ett val om man vill endast ladda den eller ansluta den som en diskenhet till datorn. Om man väljer endast laddning kan man läsa böcker medan den laddas. Ansluter man den som diskenhet visas en USB-symbol på skärmen och den dyker upp som en borttagbar enhet på datorn redo att laddas med böcker.

SD/SDHC

Om man inte tycker att det inbyggda minnet på 2 GiB är tillräckligt för att lagra böcker och artiklar så kan man förstås stoppa i ett SD eller SDHC-kort i apparaten. Man kan på så vis utöka med upp till 32 GiB minne i taget (per kort). Med flera kort på fickan innebär det att man enkelt kan ta med sig i det närmaste vansinniga mängder litteratur till sin läsplatta.Ett exempel på storlek på bok är Arthur C. Clarkes bok 2001 – en rymdodyssé som i EPUB-format är endast 126 KiB stor. Detta innebär att på läsplattans egna minneskort skulle det få plats ca 16 000 sådana böcker och på en 32 GiB minneskort av SDHC-typ skulle det rymmas motsvarande 266 000 sådana böcker.

Format

När man läser EPUB-formatet och en del andra e-bokformat så kan man välja mellan 8 olika storlekar på texten. Det är egentligen mest ljusstyrkan du har tillgång till som sätter gränsen här, ju bättre ljus desto mindre text kan du läsa på skärmen utan ansträngning.  Upplösningen på displayen på 1024 x 768 pixel medger en ganska hög DPI (punkter per tum) på ca 213 dpi (räknat över diagonalen) vilket är lika bra som många trycksaker (från 150 DPI och uppåt).

En viktig sak med läsplattor är ju att de stöder de format man enkelt kan köpa, hyra och låna böcker i. I dag låter många svenska bibliotek låna ut e-böcker på samma sätt som vanliga böcker. För att kunna göra lånet tidsbegränsat och svårt att kopiera ens för eget bruk krypteras böckerna och det gäller att läsplattan klarar av detta krypto.

När det gäller köpta böcker finns det i regel två vägar att gå. Den bästa vägen som jag tycker mest om är att vattenmärka böckerna. Ett sådant märke innebär att den som köper boken får sitt namn och adress stämplad i den på ett sätt som kräver att man kan dissikera boken väl för att ta bort. Det gör att om en vattenmärkt bok sprids kan förlaget spåra den till den sålda kopian som spreds ut. Det andra sättet är att kryptera boken ungefär som för låneböcker.

I dag verkar det förhärskande formatet vara EPUB och det kan användas med Adobes Digital Editions en programvara som tillåter dig läsa krypterade böcker. Det skall också gå att överföra böcker till läsplattan efter att de har validerats i Digital Editions men jag har inte lyckats verifiera detta ännu.

EPUB

Det i dag vanligaste och troligen mest framtidssäkra ebokformatet, om du har ett val tycker jag att du skall välja EPUB som format när du köper, laddar hem eller konverterar e-böcker till din läsplatta. EPUB finns också som vattenmärkt format, dvs dina kunddata finns inbäddade i filen så du kan identifieras om du skulle olovandes sprida boken till andra. Det går också att få EPUB krypterad med Adobe-kryptering och det innebär att du måste ha en speciell programvara för att låsa upp den och kunna läsa den på din läsplatta, denna programvara beskrivs nedan och heter Adope Digital Editions.

PDF

Portable Document Format – vanligt format för dokument i A4-storlek avsedda att kunna läsas på skärm och ibland skrivas ut. Eftersom läsplattan visar en hel sida i taget på skärmen blir det ofta ganska smått med PDF men det går att läsa i bra ljus. Man kan också zooma på läsplattan för att ta bort marginaler och på så vis göra texten större. Ett annat trick är att vända på läsplattan och läsa i landskapsläge, då får man en halv sida i taget ungefär men större text.

DOC/DOCX

Detta är vanliga format för dokument som används av Microsoft Word och en del andra ordbehandlare och används för att kunna läsa dokument på läsplattan.

DJVU

Ett dokument och E-bokformat som används för exempelvis gamla handskrivna dokument eller där man vill bevara sidorna exakt som de trycktes. Detta format begagnar sig av en typ av bilder men som komprimeras mycket väl och innebär ofta att man kan läsa gamla manuskript och böcker på läsplattan. Formatet beter sig ungefär som en PDF på läsplattan med vad det innebär av fördelar (kan återge sidor exakt som i original utan att filen blir jättestor) och begränsningar (texten kan bli lite liten om sidan som avbildas är A4 eller större i storlek). Inzoomning och liknande fungerar som för PDF.

FB2

FictionBook är en konkurrerande standard till EPUB främst och den bygger också på XML i botten.  FB är fri från kryptering och andra DRM-åtgärder så därför gissar jag att den inte kommer att börja användas på bred front av de stora förlagen eller biblioteken. Däremot är det ett trevligt format om man själv vill konvertera E-böcker till.

HWP

Hangul Word Processor – framför allt används den i Korea och stöder därför asiatiska språk. 

PPT/PPTX

Powerpointformat som används av Microsoft Office. Kan användas för att titta på Powerpoints som inte kräver sidoprogram och stödplugins (ex använder sig av film eller ljud)

TXT

Vanligt textformat utan formattering.

XLS/XLSX

Format som används av Microsoft Office för kalkylblad.

Rekommenderad programvara

För att enkelt kunna hantera eböcker har jag kommit fram till att det är bra att ha två programvaror installerade. Dessa är båda för Microsoft Windows men motsvarande kan finnas för Mac och Linux m.fl. operativsystem.

Calibre

Denna programvara låter dig själv konvertera eböcker från andra format till EPUB och du kan även ladda hem vissa tidsskrifter och låta den göra EPUB av dessa och direkt föra ned på läsplattan. Programvaran organiserar ditt bibliotek med eböcker och kan enkelt användas för att ladda ner nya till läsplattan eller radera redan lästa böcker från den.

Programvaran är gratis men jag rekommenderar att donera en hundralapp till den som skriver den för den är fantastiskt bra och väl värd detta!

Denna programvara kan också omvandla från många andra ebokformat till EPUB som är det format som iRiver Story HD föredrar som E-Bokformat. Det innebär att om man som jag redan är ägare till ett antal eböcker för Palm i PRC eller PDB-formaten så kan man plocka in dem och omvandla dem till EPUB för att sedan spara dem på läsplattan och läsa dem igen.

Eftersom EPUB är ett erkänt och öppet format verkar det vara det som kommer bli det förhärskande formatet i framtiden för e-böcker åtminstone under överskådlig framtid så det verkar smart att konvertera böcker till detta format. EPUB-formatet föredras även av svenska bibliotek och även av sajter såsom Bokus som även säljer E-böcker där.

Adobe Digital Editions

Programvaran är fri och kräver helst att man registrerar ett konto med Adobe för att kunna låsa upp krypterade EPUB-böcker. Om du inte har tänkt köpa krypterade E-Böcker eller låna på biblioteket (E-lib) så behöver du nog inte denna programvara. Men om du vill kunna hantera krypterade böcker finns det ingen väg runt detta.

I Adobe Digital Editions kan du lägga upp alla E-böcker om du vill. Den klarar inte som Calibre att omvandla från olika format till EPUB men den fungerar bra om du bara har EPUB-böcker att hantera. Då kan du strunta i Calibre egentligen och när du ansluter läsplattan till datorn kommer den dyka upp som en enhet i Adobe Digital Editions. För att lägga över en e-bok till läsplattan drar du den bara till din enhet så landar den där. Låneböcker som tiden gått ut på försvinner av sig själva eller spärras för vidare läsning. Man kan som regel låna om dem efter 28 dagar och då får man en ny fil att ladda hem.

När man lånar e-böcker får man inte EPUB-boken direkt utan en annan fil. Förutsatt att man har Adobe Digital Editions installerat klickar man på denna fil och då kommer EPUB-boken laddas hem med rätt kryptering och nyckel. Det krävs också att man har ett konto hos Adobe men det finns instruktioner första gången man startar Adobe Digital Editions för hur man sätter upp ett sådant konto.

CutePDF

Om du installerar programvaran CutePDF på din dator får du möjlighet att generera egna PDF-filer från websidor. Det medför att om du hittar en spännande artikel på nätet som du vill läsa senare så gör du bara så att du väljer skriv ut, sedan väljer du CutePDF som skrivare, klickar på egenskaper sedan på advanced väljer A5 eller A6 som papper och sedan OK. Du får en fråga om var du vill spara filen och filnamn. Om plattan är ansluten kan du spara den direkt till läsplattan annars kan du lägga den i Mina Dokument eller liknande och föra över vid tillfälle. På så vis kan du enkelt och smidigt ta med dig websidor när du vill för senare läsning.

Om du skriver ut i A4 blir texten ibland lite för liten. Det beror på hur websidan representeras i PDF-format men i A5 eller A6 brukar det bli väldigt bra.

 Upplevelse

Läsupplevelsen tycker jag är mycket bra, plattan väger mindre än en bok och mindre än många pocket till och med. 200 gram kan man hålla i ganska länge utan att bli trött. Tjockleken på 9 mm är behaglig att hantera, kanterna runt gör att man kan hålla den i olika grepp utan att det känns konstigt. Ändå är plattan inte större än att den går ner i en lite större ficka.

Menysystemet på plattan kan bli bättre, det är egentligen inga problem som det är men det kunde finnas fler sorteringsordningar på böckerna, exempelvis vill man kanske sortera dem i sådan ordning att de man laddade över till plattan sist kommer först i listan. Men det är småsaker som jag kan leva med.

Kontrasten är mycket bra. Upplösningen är fantastisk. Nedan ser du en bild där jag jämför plattans text och en vanlig pocketboks text i bra ljus.

Som man kan se på bilden är kontrasten inte mycket sämre än en bok tryckt på normalt papper för en pocket. Skärmen är något mörkare i bakgrunden än vitt papper, det drar ju ned kontrasten en del men inte mer än att det definitivt är jämförbart.

Textens storlek kan ändras i 8 steg och det gör att när belysningen är sämre kan man enkelt kompensera med 2-3 steg större text för att få en fortfarande mycket bra läsupplevelse.

Jag har också provat läsa dagstidningar på den. Det fungerar också ganska bra men det här med hur länkar fungerar och att hoppa till artiklar från innehållsförteckningar behöver arbetas på, det har inte fungerar bra alls. Jag hoppas att det är något man löser i en kommande uppgradering.

Hitta eböcker till plattan

Fictionwise

Jag köper mina e-böcker från sajter som till exempel fictionwise.com som har ett stort utbud även av gratisböcker och diverse rabatter. Fictionwise tillämpar ett micropaymentsystem som gör att man betalar in ett antal dollar som man sedan handlar för. Man kan fylla på när man vill och om man köper för mer än vad man har på kontot kan man “toppa upp” med mellanskillnaden under sin checkout. Många böcker på Fictionwise är också helt utan DRM vilket jag föredrar. Om jag skall betala pengar för en e-bok föredrar jag att den ej är krypterad så att den kan omvandlas till ett annat format i framtiden, annars blir den ju värdelös.

Bokus

Bokus har många svenska böcker, populärlitteratur som deckare mm som e-bok. Ibland är dock priserna lite märkliga då en pocketbok tryckt på papper kan vara billigare än e-boken. Dock är e-böcker i alla fall jag sett hittills billigare än inbundna utgåvor — konstigt vore det väl annars kan man tycka. Jag anser dock att Bokus måste se över priserna om ebokförsäljningen skall ta fart, det är inte lämpligt att böcker som dessutom är krypterade med DRM-skydd skall vara dyrare än vanlig pocket.

Biblioteket

Man kan låna böcker på biblioteket. Detta kräver Adobe Digital Editions som krypterar boken på ett sådant sätt att den slutar vara läsbar 28 dagar efter man laddat hem den. Genom att göra på det sättet tillåter förlagen lån av böcker till läsplattor och det fungerar faktiskt bra. Jag har precis provat detta själv genom att låna hem en bok från biblioteket i Järfälla. Biblioteket tillåter max 3 lån över en 7-dagarsperiod men man skall enligt uppgift kunna återlämna böcker från Adobe Digital Editions i förtid om man är en snabbläsare och därmed kan man låna fler böcker.

På Elibs sajt kan man också köpa många böcker i e-bokformat.

Google Ebooks

Google har en stor samling böcker men det är få som är tillgängliga oss i Sverige ännu. Jag hoppas att man slutar med att vara så amerikanska och inser att det finns en jättestor marknad. iRiver Story HD samarbetar med Google på den amerikanska marknaden och det bådar gott för framtiden. Google använder också EPUB som bokformat och det gillas förstås.

Baen Free Library

Mycket fria böcker hos Baen, fokus på lite geekigare saker och mycket science fiction på Engelska. Har också de flesta formaten inklusive EPUB på sina böcker.

Priset

Priset för denna läsplatta är normalt 1490 SEK men den går att hitta på rabatt. Det är dubbla priset mot föregångaren iRiver Story men den har då en mycket bättre skärm.  Priset placerar den i mittensegmentet ungefär rent prismässigt.

Här kan du söka efter den på prisjakt, pricerunner saknar information i skrivande stund om denna produkt.

The hated “Blue Screen of Death” in a StarTrek setting. Wonderful stuff!

I feel almost violated. Yes, of course we have photoshop magazines, Linux magazines, PC magazines, Mac magazines and so on but Facebook!

Come on guys.

Texterna skulle egentligen lika gärna kunna vara tagna från reggaen, hip-hopen eller till och med den lite snällare proggen. Det handlar om orättvisor, om att flytta från landet till stan eller bara få festa lite i fred med sina polare. Den är ganska bohemisk samtidigt som musiken ändå är väldigt strukturerad. Med titlar som A-kasseblues, Swing för Hyresgästföreningen, 2 dollar på fickan och Äppelknyckarjazz har Movitz! definitivt hittat in i mitt hjärta.

Här kommer en större playlist.

Movits! kommer från Luleå och består av Johan “Jivin’” och Mördar-Anders som är bröder, samt saxofonisten Jocke “One-Take” Nilsson från Pite. Själva beskriver de sig gärna som djangogitarr, blås- och streetswing och det är nog inte en helt oäven beskrivning. För med innehålls deklaration lyssna på låten Tvärt Om där en mer fullständig innehållsförteckning finns.

Gruppens fulla album är i dag två stycken, det är Äppelknyckarjazz som även finns som singel och nyligen släpptes också Ut ur min skalle som är det album som snurrar mest i min Spotify just nu.

Movits! gör att min spotify är värd mer än 99 kr i månaden som jag betalar nu. Det här mina vänner det är oförskämt bra. Bjud inte mig på en fest utan att spela en låt med Movits.

Nya albumet är lite mer spretigt än det första som verkligen följde i bohemens tecken och med tydliga chanson-influenser. Men det gör inte ett dyft, faktiskt är det nog bra att man lyfter blicken lite och utforskar flera olika sounds och inte växer fast i något som kan bli en tvångströja. Låtar som Vad dom än säger och Huvudvärken och varför inte Balaclavaboogie är fantastiska. Och glöm inte Kulturarbetarblues heller för den delen. Good shit. Lyssna nu.

Artikel i DN.

Now the Sälen Highlands is not a very remote place, actually it is smack in the middle of one of the most touristy parts in Sweden (for outdoorsy tourism that is) and therefore all the trails are well marked and some are even properly paved with blacktop to minimise the wear on the sensitive terrain. But even so, the last time I was there it was breath taking beautiful and the trip is just a long trip of nicely shifting landscape.

I am therefore planning a nice and not to strenous trip where slow walking, stopping to admire the view or taking a photograph or even just sitting in the sun is well planned. And of course, after setting camp it would be very much possible to go on a night hike to one of the peaks, I have planned this for day 2.

All days have been divided into two stages of about 2-3 hours of walking, suitable between breakfast and lunch or lunch to dinner. But I think we will actually make good time the first stages so there will definitely be time to get the binoculars out and view the surroundings.

Expect altitude cooking about 1 km MSL which should not really have that much impact on the cooking temperature. Water boils at 96°C at this altitude.

Route guide

We are starting on the south end and walking north the first day, then west the second day and north again the third day. We are passing the following peaks:

• Köarskarlsfjället 870 m
• Östsfsjället 840 m
• Källfjället 903 m
• Synddalskläppen 880 m
• Lägerdalsfjället 890 m
• Stornärfjället 920 m
• Östra granfjället 940 m

Not all peaks are climed to the top, but these are: Köarkarsfjället, Källfjället and optionally Stor-Närfjället.

Day 1: Högfjällshotellet to Källfjället summer farms

The entrance is well marked with a portal and information sign about Kungsleden (the King’s trail). It starts here and ends up in Abiso in Lapland, a thousand kilometers from this place… it is a grand trail and not a lot of people have walked the whole thing.

We start by walking the well paved road up the Köarskarlsfjället (grouse mountain) 1.5 km where we will pause and perhaps make tea and coffee and admire the view. Best view is to the east and to the North. After that there is a descent towards Östfjällsdalen (east mountain valley) and the Östfjällstjärn (East mountain tarn) where there is a hut that can shield us from wind and rain if necessary. This is a good place for lunch and a good place to refill water for the second stage.

The second stage starts by taking us west 1 km through a more wet area and then takes us through a birch forest up again on the peak of Källfjället 900 meters above sea. Again if not too windy a good place for a snack and a beverage before descending down to the old Källfjället summer farm. A number of scattered old houses here. We will set up camp here likely tent is the best option, the hut open for wanderers can be a bit crowded this time of year.

Day 2: Källfjället summer farms to Närfjällstugan

First stage is going through Synddalen (sin valley), crossing Syndalsån (the sin valley river) on a small bridge. The river sinks down in a large ravine called Lördagsgraven (the saturday grave) but we are taking the other route,  preparing to ascend the Syndalskläppen mountain.  Just before the ascent is a wind shelter which could work for lunching in, but if we want to lunch out we can give it another hour and ascend to the top of the mountain before doing lunch. I say it depends on the weather. Some spectacular views from the top is guaranteed if it is not too cloudy.

Second stage is a descent again into the next valley called Lägerdalen (Camp valley) but we will not set up camp here but walk through the valley and then ascend about 100 m or half-way up the Stor-Närfjället. Here is another hut and a good place to make camp. Plenty of water both in the valleys and in on the mountain here.

After setting camp in a suitable spot we might want to do some evening hiking shedding the backpacks and just get straight up to the peak. It is about 1,5 km so it is not that far.

Day 3: Närfjällsstugan to Görälvstugan

Fiurst a small ascent but we will miss the peak of Granfjället (Spruce tree mountain) mountain and just pass by on the east side. Then we will follow the ridge to the north and start the descent down to Granfjällsätern where there is a nice hut we can stop for lunch. This is probably one of the most beautiful parts nature wise.

Second stage after lunch is passing through the forest until we meet and cross Görälven river. There is a place we can stay there as well waiting to be picked up.

Map

Use terrain or satellite image for more details.

View larger map

This post is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

Denna dom är djupt bekymmersam för den följer knappast intentionen hos barnpornografilagen som väl måste handla om att skydda barn från övergrepp. Att en människa kan bli dömd till något så stigmatiserande som brott mot barnpornografilagen med endast dessa teckningar som grund är fruktansvärt och totalt galet bortom allt sans och förnuft. Att tillämpa lagen på detta sätt är något som både skrämmer och upprör, det underblåser förakt för svenskt rättsväsen och lagstiftarna bakom denna lag måste omedelbart starta ett arbete för att förändra den.

Jag hoppas verkligen det öveklagas igen och att rätten då tar sitt förnuft till fånga och friar serieöversättaren för det här är inte något som man förväntar sig av ett modernt rättsväsende.

Ett exempel är att en stor del av åklagarens argumentation har legat på hur gamla barnen är på bilderna i mangateckningarna. Svaret är naturligtvis att de har ingen ålder, det är påhitt och fantasier – de är teckningar. Dett finns inga skadade barn bakom dessa, det finns inget offer att skydda.

Från själva förhandlingarna i rätten tillstår man till och med att karaktärerna “har kattliknande öron och svansar medan vissa saknar näsa eller mun” (kan läsas i domen). Detta mina vänner är ta mej tusan inte barnporr! Viss munterhet i rättssalen väcktes när en bild visades och man pekade på att karaktären saknade bröst och därför var ett barn. Den som läst serien bilden kommer från vet att karaktären faktiskt är en man.

Översättaren har förlorat jobbet, fått straffet bestämt till 80 dagsböter och allt sitt material beslagtagit. Jag hoppas verkligen att det överklagas och att nästa rättsinstans tar sitt förnuft till fånga!

Ett antal bilder som tingsrätten ansåg var barnpornografi har dock undantagits och kan därför tittas på utan att man begår ett brott. En av dessa bilder kan återfinnas på aftonbladets hemsida.

Gore-Tex or similar functional garments don’t have the capacity to transport enough water vapor, especially not when it is raining on them and so it seems that wool is the way to go. Keeps you warm even when it is wet. Functional t-shirts and fleece sweathers would also work, especially microfleece, they transport loads of moisture but keep you warm even if they are soaking wet.

And then there is the wind. Someting more tightly wowen in wool would probably be best as a middle layer. So a functional tee, a wool warm layer and a microfleece sweather, together would probably be a better combination than what I was wearing today.

I had just a runner’s jacket and trousers, a functional tee. Socks and underwear as usual in cotton.

Above you can see the route I was running today.

More info on the run here.

Until 2005 we actually did not have a proper national day. We had the day of the Swedish flag. However a proposition was made and put in front of the government stating that many people who came to Sweden found it strange we did not have a national day and so it was made into a national day, a national bank holiday, remains the day of the Swedish flag as well.

To give it a proper holiday the Swedish unions and the merchant associations sat down to discuss how to make it without losing too much money on it. It was not possible to create a new holiday said the merchant associations and so a trade was proposed, changing the Whitmonday into an ordinary day and instead making the 6th of June a proper bank holiday, which it wasn’t before.

The day has been called the “Gustaf Vasa day” when Gustav Vasa was elected king of Sweden and the Kalmar union finally ceased and Sweden became a sovereign state. This was 6 june 1523. The Kalmar Union was a union between the kingdoms of Sweden, Norway and Denmark, established in 1397. It allso encompassed Finland (part of Sweden at the time), Greenland, Faroe Islands, the Orkney islands and the Shetlands. After Sweden left the Union Denmark and Norway remained until 1536 when it was finally dissolved. The union was formed in Kalmar in Sweden and thus the name.

The connection with the day is fairly loose. Most Swedes enjoy it as a day off mainly, it’s not celebrated by far as much as the norwegians do on their 17th of May. I have never been very nationalistic so I am not very bothered about this.

But scientists are very interested in the pure form of taste. So far they have defined the following types of taste buds: bitter, sour, sweet, salt and umami. Umami is something that people like me did not learn about in kindergarten it’s been added later on and is interesting that as recently as this we are discovering a whole new set of tastebuds.

Umami is found in meat, mushrooms, strong cheese and monosodium glutamate (MSG) which is the pure form really. All these are connected to certan genes in our genome to be expressed as alleleles and there are variations amongst the population. There is one gene that controls the sweet tastebuds, one for the salt receptors, one for umami, one for sour and a whopping 30 genes for the bitter taste buds.

The reason for this is that bitterness has in our evolution been a strong signal for unedible plants. We are wandering people and when finding new types of plants the bitterness signals has served us well in telling the edible from the unedible plant life. Over the long term humans developed more and more genes adding to the sophistication of the sense of bitterness helping us cope with what was found when spreading out of Africa.

However it is not failsafe, there are things you can’t eat that will not signal bitterness and since most modern people readily confuse sour and bitter taste it will be difficult to just suddenly start trusting it again. Our food is also much more spicy and complex today compared to what we have eaten before which makes it probably harder for the receptors to help us.

Compare with the sense of smell, we have about 300 genes active for receptors of various smells, and we got about 700 dormant ones. Dogs and cats have many more still active, we have lost them, perhaps because taste is more effective than smell when it comes from differentiating between the edible and the not edible.

Scientists are also investigating if there are certain taste buds dedicated for recognising fatty acids or lipids and possbily metal as well. They have not found conclusive evidence yet but its very exciting. It is not too far-fetched to reason why we have the senses we have when it comes to taste:

• Sweet tells us there is a high energy content
• Salt helps us maintain our electrolytes properly
• Umami helps us find food that is high in proteins
• Sour has from the beginning been a signal for spoiled foodstuff
• Bitter means not edible or poisonous

There are also other receptors on the tongue which is not all about taste, for example we have a receptor that activates if the food we put in is above 43°C and tells us it is very hot — with about a 7°C margin before we actually do scold ourselves. Another different receptor is activated when the food is colder than 26°C, not certain what this does yet the studies continues.

Certain chemical substances are activating the hotness receptor also, it reacts for ecsample to capsaicin, the well known substance of chili peppers, and the mind reacts as if the food is actually hot even though it isn’t. Contrariwise the receptor for cold food is activated by menthol. So it is definitely no coincidence that we think of menthol as cool and chili as hot.

And there is a strange receptor that is activated by certain tastes that we experience as sharp, such as horse radish, garlic and brussel sprouts. In humans there is no connection between this receptor and temperature, but in snakes this receptor is activated by infrared heat higher than 26°C. This maybe serves as a possible way of avoiding bushfires long before they can be felt by other means.

Several of these receptors ties into our pain system and we humans we like to tickle those a little now and then, it makes things interesting and therefore we continue to invent interesting dishes in the kitchen, eat chili, garlic and so on.

One thing I have thought about is that the possible alleles (variances in the genome) for the genes expressing these functions in our body is also a reason for that some people does not like certain food stuffs while others are crazy about them. For example if you have a weak umami receptor perhaps you are not so crazy about a bloody steak?

Can you tell I am somewhat fascinated by this subject?

Names to goole are

• David Julius
• Charles Zuker