• Lyssna t.ex. här på låtarna
• Köp den här i valfritt format (MP3, FLAC, Ogg Vorbis, m.fl. bra kvalitet)

Friends from the Swedish Amiga List have released a new album and I think you should listen to it and then buy it and download… About €3.50 is not too much for this piece of work.

• Listen to the songs here
• Buy the album here in various formats (MP3, FLAC, Ogg Vorbis, m.fl. bra kvalitet)

Have fun!

Över hela Europa håller fler och fler främlingsfientliga och rent av fascistiska partier på att ta sig in och cementera sig i regeringar och på kommunal och regional nivå. Vi ser det i Sverige där SD samlar missnöjesröstare och de som är trötta på ett icke-fungerande socialdemokratiskt parti. Vi ser det i Danmark där Dansk Folkeparti som har över tio procent i tinget. Vi har Breivik i Norge som agerar från ett totalsjukt men nationalistiskt ultrakonservativt perspektiv som inte ens går att riktigt förstå. I Ungern och Frankrike debatteras “Zigenarfrågan” kraftigt och partier växer fram och skaffar sig en politisk bas med detta som grund. I Holland finns Geer Wilders och PVV med 15 i regeringen där slöjförbud, halalförbud och moskéförbud står på deras program.

I vårat grannland Finland har vi Sannfinländarna, i Frankrike finns Front National och i Norge har vi Fremskrittspartiet. Alla dessa med nationalistisk prägel och de flesta är euroskeptiska, vill begränsa invandringen, åtminstone av utomeuropeiska människor, många med ett tydligt och uttalat motstånd mot exempelvis Islam och kulturer som inte tillhör den europeiska floran.

Det var denna artikel i DN som formulerade något som mitt bakhuvud gått och grunnat på ett tag och det kändes mycket obehagligt. Det är läge att köpa in och läsa Magnus Lintons bok “De hatade” som påpekar just dessa tecken som många av oss nog kanske sett men inte kopplat samman förrän nu.

Jag skall väl säga att jag är inte någon utpräglad vänstermänniska. Jag är mer situationsberoende och tycker att personlig frihet är väldigt viktigt och måste balanseras mot ett högt skattetryck, samtidigt så är jag för invandring, bistånd, ett väl fungerande socialt skyddsnät, en bra sjukvård (men gärna med privata alternativ) med mera som är kanske mer traditionellt konservativa ståndpunkter. Så egentligen är jag väl sammantaget någon sorts center-liberal men jag är definitivt inte nationalist.

Jjag oroas av hur fler och fler ultrakonservativa hörs i politiken, hur nationalismen gror och växer kraftigt i takt med att europas ekonomier har kommit på fallrepet. Ibland förkläds detta i kristendom och ideal som kärnfamiljens väl och ve, abortmotstånd, antifeminism, ett förlöjligande av varje motståndare genom att slänga uttrycket “politiskt korrekt” mot dem för att underminera meningen i det som sägs.

Egentligen har alla länder med en agrarisk (jordbruksbaserad) ekonomi det ganska tufft just nu, särskilt om man inte har andra naturtillgångar eller en bred industriell bas att luta sig mot. Här har Sverige det ändå rätt väl förspänt, både med industri, skogsnäring, hightech, billig tillgång på elkraft mm.

De arga rösterna i Grekland inför sparpaket och eurokris är en perfekt grogrund för något mycket obehagligt och sådant här har en tendens att sprida sig. Spanien har under lång tid haft en knackig ekonomi, Italien går väl inte heller direkt lysande, Portugal har det riktigt kämpigt och fler och fler röster hörs som talar om att “dra sig ur” vad gäller det europeiska samarbetet, som om det vore möjligt att spetta lös sitt land från resten av Europa och flyta fritt.

Liknar nu inte den rådande situationen väldigt mycket det trettiotal i vilket nazismen föddes där plötsligt en ledare steg fram och agerade kraftfullt och lovade att göra landet starkt och mäktigt igen? Det kanske är tur att den tyska ekonomin, mycket av motorn i hela den europeiska ekonomin, fortfarande är så pass stabil som den är, åtminstone just nu. Det modererar troligen effekterna som den dåliga ekonomin annars skulle haft på den politiska arenan inom EU.

Man skall minnas att EU är sprunget ur samarbetsorganisationer som hade till uppgift att förhindra det som ledde fram till andra världskriget en gång i tiden genom att låta de europeiska staterna närma sig varandra och frotteras på en öppen inre marknad. Därför är det kanske inte så konstigt att de krafter som verkar nu snarare försöker bryta sönder detta och den stabiliserande verkan som EU har på europa genom omfördelningspolitik, samarbeten och politik över gränserna.

Tecknen är dock allt för tydliga och jag tror inte EU har råd att “förlora” Grekland oavsett sparpaketskrav eller andra punkter som de grekiska EU-skeptikerna vänder sig mot. Just nu är det något av en krutdurk men om det växer fram en tillräckligt stark ledare i en tillräckligt stark nation eller region kan det här bli väldigt otäckt och det väldigt snabbt. Några av de här länderna är också länder med en ganska stor armé jämfört med antalet invånare i länderna, jag hoppas jag aldrig får se två europeiska arméer marschera mot varandra i strid.

Anledningen är en uppdatering av Android TTS (Text To Speech) och om man går in i menyn i telefonen och återställer språket till Engelska i stället för Spanska så fungerar det utmärkt igen.

Inställningar -> Språk och inmatning -> Test-till-tal-utdata

Tryck på inställningsknappen bredvid “Google TTS Engine”, välj sedan “språk” och till sist “Engelska (USA)”.

Nu fungerar Google Navigate utmärkt igen.

Ungefär såhär kan man beskriva den:

Enkelt “Hej!” — vänlig och inbjudande hälsning, inleder gärna en konversation om väder och vind och kanske mer personliga saker om det är den sortens relation man har

Dubbelt “hej, hej!” — signalerar vänlig hälsning men att man har bråttom och inte har lust att stanna och prata någon längre stund. Kan eventuellt följas av ett kortfattat utbyte.

Trippelt “Hej, hej, hej!” — betyder ungefär “jag har verkligen inte lust att prata med dig, försök inte närma dig mig”. Ovanligt men det existerar, ju mer jag tänker på det desto säkrare är jag på att jag har identifierat två sådana situationer. Det var ganska obehagligt.

Och jag kan inte komma på om eller när jag själv tripelhejade sist men däremot kände jag direkt igen “hej” och “hej hej” som den sistnämnda vara den som signalerar att man vill hälsa men är väldigt upptagen.

Känner ni igen det här från er själva skulle det vara väldigt intressant att få höra era kommentare. Hej kan naturligtvis varieras en del, ni får tänka er själva. Och fundera på hur ofta ni dubbelhejar och enkelhejar och om det ligger mer i detta.

Man kan egentligen säga att ju fler hej desto mer avståndstagande är man mot den person man möter. Jag tror inte att trippelhej är särskilt vanligt men jag kommer ge akt på detta i fortsättningen.

Jag tror också att hur snabbt man uttalar det har en viss förstärkande effekt. Ett långsamt heej är mer inbjudande till samtal än ett snabt hej.

Crowd-funding betyder att folk betalar lite vad de tycker det är värt eller efter förmåga. Betalar man mer får man lite VIP-fördelar men egentligen kan man sniktitta på allt utan att betala en krona för det. Man kan säga att dåliga projekt som folk inte uppskattar får automatiskt inte några pengar till nästa avsnitt. Samtidigt så har väntan på att se “termometen” stiga tills de har haft råd att spela in nästa avsnitt, särskilt avsnitt 3 och 4 på denna första säsongen tog väldigt lång tid.

Pioneer One är en i mitt tycke perfekt historia för ett sådant här projekt. Jag vill inte avslöja för mycket men det börjar med att en mystisk farkost inträder i jordens atmosfär och så småningom störtar. På platsen sätter man sedan upp en arbetsgrupp för att undersöka vad detta är och man hittar en överlevande i den konstiga farkosten, en människa. Fler och fler detaljer kommer fram och det verkar som om farkosten kommer från vår närmaste planet Mars. Finns det ett hemligt ryskt rymdprogram som lyckats placera människor på Mars årtionden innan t.ex. USA ens funderar på det?

Pioneer One distribueras av Vodo och du kan både titta direkt på hemsidan eller ladda hem dem med bittorrent (det är helt lagligt!). Ta och ladda ner episoderna 1-6 och njut av första säsongen nu, finns i både HD och SD-kvalitet även om min spelare inte gillar deras HD-filer av någon anledning. Båda är bra kvalitet.

Nästa vecka kommer rättegången mot det båda iranska journalister som greps vid svensk kärnbränslehanterings anläggning utanför Forsmark att inledas. 

Journalisterna som åkte till Sverige i somras för att undersöka huruvuda det stämde att svensk kärnbränslehantering exporterat anrikat uran till Syrien greps utanför det svenska skyddobjektet där de fotograferade på förbjuden plats.

De kommer även åtalas för att ha vistats illegalt i Sverige utan visum och inresetillstånd. De tog sig till Sverige via Tyskland och smugglades därefter in i landet via lokala al quaida-celler både i Tyskland och Sverige. Genom sitt samröre med dessa terroristorganisationer så kommer de på rekommendation av svensk säkerhetspolis, SÄPO, att även åtalas för hot mot nationens säkerhet och på grund av åtalens karaktär kommer rättegången ej att vara offentlig utan hållas bakom lyckta dörrar.

Foto: By Didoundp (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (www.creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0) or GFDL (www.gnu.org/copyleft/fdl.html)], via Wikimedia Commons

Så här skulle det kunna ha låtit om det hade varit omvända roller för de två svenska journalister som sitter fängslade i Etiopien och som det har varit mycket skriverier om den senaste tiden i svensk press, på bloggar,  twitter, Google+ och andra sociala medier. (Tack till Johan Eriksson som skrev ihop originalet som jag ändrade lite). Det finns dock en sorts ovilja att erkänna att »etiopiensvenskarna« som de kallas faktiskt har begått lagbrott och det finns de som vill hävda att det är okay därför att Etiopien är en diktatorisk stat och att journalister borde få begå lagbrott om det finns ett allmänintresse av att få reda på sådan information som inte kan skaffas på annat sätt.

Det är förstås absurt att tänka på det sättet. Att resonera att en diktatur är i grunden orättvis och därmed behöver man inte foga sig i dess rättsliga lagar och regler blir ett direkt självmål om man resonerar att just journalister inte skall vara lika andra inför lagen utan ha speciella friheter. Helena Gierta skriver i en artikel på journalisten.se att lagarna måste skydda det fria ordet på ett sådant sätt att journalister tillåts göra lagbrott för att få fram information som bedöms att ha högt allmänintresse. För mig blir det här helt absurt och ett exempel som hon tar upp är när Expressens journalist köpte ett olagligt vapen för att sedan lämna in det till polisen. Förvåningen när man beslutar att väcka åtal för brott mot vapenlagen är stor, hur kan man göra så mot en journalist som vill visa på hur lätt det är att få tag i vapen?

Kanske för att det ÄR ett vapenbrott att inneha och handla med vapen man ej har licens på. Det ligger liksom i dess natur, smaka på ordet illegala vapen så inser man ju var landet ligger. Att påstå att det inte fanns något brottsligt uppsåt i detta och därför inte borde kunna bli ett åtal är ju rent skitsnack eftersom journalisten och tidningen i fråga definitivt försökte visa på exakt den problematiken, nog visste man att det var brottsligt att skaffa ett illegalt vapen. Man valde att göra det ändå för att föra det i bevis hur lätt det var att göra. Det spelar faktiskt ingen roll om det fanns ett allmänintresse av detta och att man direkt lämnade vapnet till polisen, själva handlingen i sig är brottslig och i vissa fall kunde till och med planeringen av en sådan handling kan också vara det.

Det är en väldigt otrevlig situation om journalister skall tillåtas att bryta mot lagen, eller rent av stå över den i form av straffimmunitet bara för de är journalister. Det känns fantastiskt otrevligt att tänka den tanken till slut.

Även Göran Jartin skriver insiktsfullt om journalister på Google+ i sin artikel där han drar paralleller till om ett par iranska journalister påträffades i en grupp terrorister exempelvis i London, skulle de då hållas straffria för att de är journalister och skickas hem utan någon påföljd alls? Knappast, det är inte så det fungerar, journalister i allmänhet och särskilt frilansjournalister som är är fråga om i det här fallet tar stora risker för att få en bra artikel. Jag är glad över att de finns men anser samtidigt inte att de skall ha någon sorts carte blanche för att bryta mot lagar oavsett om de är i en demokratiskstat eller en diktatur. Respekterar man inte lagen, hur fel än än kan vara, får man vara beredd på att det kan bli påföljder. Ibland kan det vara värt det också för att visa på just missförhållanden, ibland finns lagar som inskränker de mänskliga rättigheterna och dessa skall förstås med alla medel protesteras mot och försöka förändras.

Det tog inte lång stund innan hon drabbades av ett “Cease & Desist” från Wiehes manager Anders Larsson som ansåg att detta var ett rejält övertramp och ett intrång på Wiehes immaterialrätt. En del tyckte det var konstigt och överdrivet men det ligger i linje med hur upphovsrättens herrar (för det är förvånadsvärt få damer) arbetar.

Joshua kallar dessa herrar för grådvärgar. Och det är en mycket adekvat beskrivning. De uppträder gärna hotfullt och i grupp till och med men om någon står fast och inte ger med sig utan börjar käfta mot och vifta lite tillbaka då backar de ofta.

Föga förvånande, om man har följd hur Apple har jagat tillverkare av Android-telefoner och till och med ett litet café för att försöka freda sitt varumärke från allsköns intrång så inser man att det är för varje rätt funtad människa löjeväckande. När Apple kräver att en telefon får inte vara fyrkantig, svart, ha en renodlad design osv blir det ju skrattretande till och med. Den fullständiga listan som Apple skickade till Samsung kan läsas här men några saker som Samsung då skall försöka hålla sig till för att slippa vapenskrammel är:

• Främre yta som ej är svart
• Övergripande design som ej är rektangulär och ej har rundade hörn
• Skärm som inte är centrerad på framsidan och som har framträdande ramar på sidan
• Inga horisontella högtalare
• Främre yta med framträdande dekorationer
• Inga ramar på framsidan alls

De här människorna håller saker och ting avsiktligen väldigt luddigt, de är inte intresserade av att få ett fall i rätten som går dem emot. Det är tvärt om oerhört viktigt att kunna visa på ett pärlband av segrar för det skrämmer upp vanligt folk så de kanske tänker sig för innan de piratkopierar en CD-skiva eller laddar ned en film. Det är just sådana personer man går på med sina hotbrev och de flesta viker sig väl. Vem vill hålla på och bråka i rätten om något sådant, man kanske blir skyldig pengar för resten av sitt liv och får sin framtid förstörd? Det är häri hotet ligger, där ett helt rättsväsende står på tå för att skydda skivbolagen och företagens egendom mot privatpersoner, deras egna kunder till och med.

I fallet Apfelkindblir det plötsligt ett gapskratt av alltihop. Här har Apple stämt en caféägare för varumärkesintrång för att denne har en logotyp med ett äpple på, det är dock inte mycket som påminner om Apples logotyp och i äpplet syns ett stiliserat barnansikte i profil. Det är dessutom en helt annan bransch men det bryr man sig inte om. In med grådvärgarna bara och försvara varumärket. Det är viktigt.

Nu tar iofs caféägaren strid så det kommer säkert bli en förlikning så småningom men ändå. Det är en otäck utveckling och precis som Josua citerar:

För Titanics tredjeklasspassagerare är det givetvis obehagligt när det mullrar från det övre däcket på det sättet. Flertalet privatpersoner som mottar sådana mejl från vd:n för Sveriges största oberoende artistbolag böjer sig nog direkt utan vidare diskussion.

– Rayman / Santesson

Nu råkar Sanna Rayman vara ledarskribent på SvD och Peter Santesson är statsvetare och beredda att ta debatten. Det kan de göra som förmodligen är ganska belästa på detta och hur det fungerar. Det är faktiskt tillåtet med parodier.

Vi skulle alla behöva lite extra mod och kurage att stå upp mot dessa grådvärgar och en gång för alla deklarera att det ni håller på med, det är ingenting annat än trams.

Till att börja med tänder de så sakta att om man sätter sig på toaletten hinner man bli klar långt innan lampan har nått den fulla ljusnivån. De första 2-3 minuterna famlar man i mörker medan man letar sig fram, det håller inte. Kan meddela det är rätt värdelöst i hallen också när man kommer in från snö och kyla.

För det andra så drar de jättemycket ström i tändfasen och om man skall vinna något på lågenergilampor av lysrörstyp så bör de vara tända ganska länge. Jag är övertygad att de flesta av oss är rätt uppfostrade med att släcka lampan när man lämnar rummet. Men precis som andra lysrör är det förstås så att om de skall tändas snart igen spar man energi genom att låta dem brinna.

För det tredje så är tillverkningen mycket komplicerad. Det sägs ju att vanliga glödlampor är miljömässigt svåra att hantera då de innehåller så mycket olika material, porslin, glas, olika metaller och liknande, svårt att separera, svårt att återvinna. Men hur är det med lågenergilamporna då som innehåller massor med intressanta saker, diodlamporna har sällsynta jordartsmetaller som bryts i gruvor i tredje världen under fruktansvärda förhållanden, de innehåller kvicksilverånga som tester dessutom visar sig vara högre i mängd och koncentration än den i konventionella lysrör. Rekommendationen är att vädra rummet i 30 minuter innan man tar upp bitarna efter en tappad lysrörslampa. Om inte det är ett tecken på dålig miljömässighet vet inte jag.

För det fjärde så startar de inte ens i kalla utrymmen om vintern här i landet. Det är ju skitbra hörni. Numera har jag alltid med mig en liten ficklampa för att kunna se i uthusen på landet där det numera sitter lågenergilampor. Inte sällan ploppar de direkt man försöker tända med en dragen säkring som följd.

För det femte åtgår det så många gånger mer energi att tillverka en lågenergilampa att man kunde hållit en vanlig glödlampa brinnande väldigt länge på samma energi. Var inte målet att vi skulle spara på energin? Nu flyttar vi användandet till tillverkningsprocessen (och prislappen) i stället för hos slutkunden. Är inte det snarare ett steg bakåt miljömässigt?

Jag är sjukt besviken på de lagar som stiftas som verkar endast ha en populistisk grund.

För det sjätte så är här i norden spillvärmen från vanligt glödljus något som direkt minskar värmeuttaget ur uppvärmningssystemet i huset eller lägenheten på vintern, dvs det är ingen förlust att tala om. På sommaren är det så ljust att lampor nästan aldrig behövs ändå.

För det sjunde skapar lågenergilampor så mycket reaktiv effekt i elnätet att det faktiskt drar mer energi än vad de är märkta med. Detta märker inte privatpersoner för de betalar bara för aktiv effekt men det kostar iom att hela elnätet måste uppgradera för att möta den ökade reaktiva effekten som skapas, något som t.ex. skolor och andra institutioner som får betala för reaktiv effekt om den överstiger en viss procent av den totala effekten man använder.

Ni har inte fattat det här hörni politiker.

Jag känner det om igen att när någon nämner ett problem eller en företeelse som intresserar mig så kan jag inte bara släppa det. Ibland går jag i dagar och tänker på det. Jag kan bli distraherad ibland så att jag inte aktivt funderar på det, ibland ett halvår i taget – men förr eller senare brukar jag återvända och då brukar jag sätta mig och försöka ta reda på en massa fakta om det går.

Google och Wikipedia är fantastiska verktyg, ibland kan jag bli sittandes slösurfandes på wikipedia för att hoppa från artikel till artikel och bara hitta mer och mer att lära mig om olika saker. Det var så jag fann det kosmiska skummet något som helt gått mig förbi tidigare i de vetenskapliga forum som jag följer.

Men åter till själva observationen. Jag har ofta en sorts diskussion med min fru om saker och ting och där jag kräver att kunna förstå bitarna för att se helheten. I går t.ex. talade hon om ett ställe hon varit på inne i Stockholm. Det låg två stopp från T-Centralen. Jag frågade om det var röd eller grön linje hon reste från men det kom hon ej ihåg utan hon talade om vilken trappa ned hon gått till tunnelbanan. På så vis kom vi fram till att det var gröna linjen och Rådmansgatan som var destinationen. Men inte utan en viss diskussion – och detta är något vi upptäcker ganska ofta att vi har lite svårt att kommunicera rakt om.

Jag tänker i siffror, geometriska former, tre grundfärger plus svart och vitt, linjärt och logaritmiskt, enkel- eller flervariabel utan stora problem. Hon tänker i fler kulörer än jag har namn på, aldrig i siffror annat än i ental-två-flera-många och hennes geografiska relationer mellan olika platser är baserad på bildminne och känsla medan mitt är mer en karta och en kompass.

Det är spännande, friktionen är inte allvarlig utan snarare roande för det mesta men det är också intressant tycker jag. Jag har inte med samma klarhet insett tidigare att det finns flera sätt att minnas på, det är väl naturligt att tycka att ens eget sätt är det »normala« det kan man ju förstå men det är intressant att försöka tänka annorlunda.

Det är fortfarande så att jag tycker om att plocka isär saker. Det har jag gjort sedan jag var liten, jag tycker om att beskåda sakers beståndsdelar, hur de sitter ihop med andra saker som enskild del och som del av en helhet – här föreligger inga problem eller konflikter i min hjärna, det är så saker och ting fungerar. Jag tycker om att lösa problem också. Det är tillfredsställande på många plan och jag tycker inte minst om att sätta samman saker och att laga till dem. Därför passar det väl ganska bra att jag tycker det är rätt kul att programmera eftersom det verkligen handlar om att sätta samman små delar till en större helhelt.

Men jag tycker också om mer fysiska sådana utmaningar. Det är säkert därför jag blev ingenjör för att jag har en viss analytisk förmåga, gillar att plocka isär och sätta samman saker, har ett gott sifferminne.

Jag har däremot jättesvårt att minnas folks namn. Det måste jag hela tiden öva på. Jag glömmer också ansikten som jag sett en gång ganska lätt, det kräver lite mer av en ansträngning att komma ihåg och namn, när man tar i hand och hälsar på tre – fyra personer så är det väldigt svårt till och med om jag anstränger mig.

Kanske hänger det ihop och det finns ju vissa typer av autism som också drar åt det här hållet, exempelvis Aspergers syndrom och liknande. Inte för jag tror jag har det men det finns ju ett spektrum där folk befinner sig på den här skalan eller vad man skall kalla det.

Det händer ganska ofta när jag läser om något, det kan vara arbetsrelaterat eller helt andra saker, som jag behöver skaffa mig mer detaljkunskap innan jag kan ta till mig den mer övergripande biten. Det som ofta inleder tekniska rapporter den så kallade »executive summary« har ett väldigt lågt värde för mig det är mycket mer värdefullt att förstå hur man kom fram till en viss slutsats eller hur man genomförde en undersökning, ett test, hur man gjorde en mätning. Om jag förstår hur man gjorde förstår jag också syftet och varför resultatet blev som det blev och det är för mig helt nödvändiga delar för att kunna ta till mig av resultatet.

Därför kan jag nog upplevas som rätt ifrågasättande eftersom det ligger till på det här viset. Men det bottnar i en sorts oförmåga att acceptera helheten om inte detaljerna finns presenterade på ett hyggligt sätt.

För det är inte bara problem som kan plockas isär och sättas samman igen, det är även slutsatser och resultat, något som inte minst är viktigt när dessa baserar sig på statistik eller liknande metoder snarare än hård matte.

Ni får leva med det. Jag är sådan.

Klicka först på flödet du vill bestämma inläggens frekvens från och sedan kan du dra reglaget till vänster och höger. Det har fyra lägen som vi kan numrera längst till vänster – 1, till vänster om mitten – 2, till höger om mitten – 3 och längst till höger – 4.

1 – Visa inga inlägg från flödet i mitt huvudflöde
2 – Visa färre inlägg från flödet i mitt huvudflöde
3 – Visa det mesta från flödet i mitt huvudflöde
4 – Visa alla inlägg från flödet i mitt huvudflöde

Folk man inte vill se längre lägger man alltså i flödet “dumskallar” och sedan drar man spakan till läge 1 för det flödet. Borta. Men man kan fortfarande titta på flödet i sig vid behov. Om folk ingår i mer än ett flöde verkar det vara det mest liberala flödet som bestämmer vilka inlägg som syns. Dvs om du har en person, vi kan kalla hen för Kim som ingår i ett flöde “Svensktalande” och ett annat flöde “Fotografer” och kanske ett tredje flöde “Bekanta” och du ställer reglaget på läge 1 för Svensktalande (eftersom både folk du vill och inte vill se finns i det flödet) men vill ha “Visa det mesta” från flödet “Bekanta” och eftersom du är fotografintresserad “Visa allt” på flödet “Fotografer” så kommer du se allt från Kim så länge hen finns som medlem i den kretsen.

Släktingar på läge 4, vill ha koll på dem. Vänner (alltså nära vänner) på läge 4, de är lite som min släkt. Bekanta på läge 3 och de jag följer likaså medan de jag har i min cirkel som Okända får vara på läge 2.

Jag har också generella cirklar som “Svensktalande” och “Engelsktalande” och de får stå på läge 1. Alla medlemmarna i dessa cirklar skall dessutom finnas i någon av de andra ciklarna så deras inlägg syns ändå.

Jag har också cirklar efter intressen och de jag arbetar med och liknande och de ställs om lite efter behov beroende på vad jag för tillfället söker. På det här sättet går det lätt och snabbt att skaffa sig ett flöde med mindre brus i och mer nyttosignal om analogin tillåts. Det är något som jag har lite saknat för nu kan jag prioritiera mina närmaste inlägg jämfört med folk jag följer lite halvt-om-halvt av intresse sådär.

En sak man skall komma ihåg är att de också slår igenom på mobilappen. Dvs det som syns på websidan när du är inloggad är samma som du har i ditt huvudflöde även i mobilappen. Detta är bra tycker jag, du kan dock inte komma åt att ändra kontrollen i mobilen vilket är lite synd men det kommer förmodligen gå att göra det med en kommande uppdatering.

Tunnelbanevagnar kan transporteras på vanlig järnväg då man har samma spårvidd och rälsprofil i tunnelbanan som man har på vanlig järnväg. Faktum är att alla SL:s banor har samma bredd utom Roslagsbanan som är en smalspårig järnväg.

Vanligast är att transporten sker på vanlig järnväg tills man når en växel som ligger på Tvärbanan mellan Globen och Gullmarsplan. Denna växel möjliggör överkörning från järnvägsnätet till Tvärbanan som sedan medför möjlighet att genom anslutning till Nybodatunneln föra över vagnarna till Nybodahallen där de då redan är på röda linjen (bana 2).

De vagnar som skall flyttas vidare från röda linjen till gröna och blå linjerna körs upp till Söderströmsbron mellan Slussen och Gamla stan. Här finns kryssväxlar som gör det möjligt att byta till gröna linjen (bana 1). Gröna linjen har ett annat signalsystem än röda och därför är det lite extra meckigt att köra över tågen, man måste manuellt koppla ur och sedan i de olika signalsystemen för att kunna genomföra denna manöver.

Foto: Anders Sikvall. Bilden visar ett tunnelbanetåg i passagerartrafik på väg över Söderströmsbron.

Nu har vi vagnarna som skall till gröna redan på rätt bana men de som skall till blå linje fortsätter upp till Fridhemsplan, här finns en transporttunnel mellan gröna och blå linjen (bana 3) som medger att man kan köra över de vagnar som skall till “trean” på rätt bana här.

Dessa överfarter används också när det uppstår vagnsbrist om för många vagnar gått sönder på någon av banorna och man måste prioritera. På gröna linjen körs ej vagnar av Cx-typ då de ej utrustats med det signalsystem som Siemens levererat till gröna linjen.

Röda och blå linjen har fortfarande det gamla reläbaserade systemet som varit i drift sedan banorna byggdes. Det pågår just nu ett projekt att renovera signalsystemet på röda linjen till ett toppmodernt signalsystem som baserar sig på radiomeddelanden till och från tågen, så kallad CBTC (Communication Based Train Control) som medger att köra tågen tätare än tidigare och med bättre anpassade säkerhetsmarginaler.

Kartan ovan visar var övergångarna mellan de olika banorna kan ske på ett ungefär. Klicka gärna på view larger map för bättre översikt.

Hela historien kan läsas här [Läkartidningen]. Läs igenom den redogörelsen och känn efter vad du känner inför den processen och den behandlingen hon har gått igenom på så otroligt vaga grunder som hela målet byggde på.

Det här är ett fruktansvärt rättsövergrepp på en enskild människa, det får helt enkelt inte gå till så här i ett civiliserat lands rättsapparat. Poliserna som sköter förhören har inte ens koll på den kemi som varje sjundeklassare lär sig i högstadiet och vet inte att natriumklorid är vanligt koksalt, de kallar det för “gift” och det är fullkomligt ovetenskapligt, man tar inte in några experter under förhören man verkar inte vara villig att tala med någon annan.

Poliserna verkar inte ens kunna på ett tydligt sätt förklara skillnaden mellan mord och dråp när hon stället frågan. Tydligen har man på förhand bestämt sig att hon är skyldig och man har hittat på hennes motiv, ett “barmhärtighetsmord” för att hon inte “orkade se den lilla flickan kämpa”.

Man försöker “möra upp henne” genom att neka henne lunch, middag och frukost, natten innan hennes mål skall upp för förhandling i rätten blir hon väckt varje halvtimme av en polis som kräver att hon skall “ställa sig upp så jag ser du lever”, ljuset hålls tänt i cellen. Tanken är väl att trötthet och hunger skall knäcka henne och hon skall helst erkänna mord alternativt dråp.

Hela artikeln visar på en travesti som gränsar till rent löje över den ignorans och det maktmissbruk som verkar pågå inom svenskt polisväsen.

Det är bara att hoppas att man aldrig någonsin behöver befinna sig på fel plats så man råkar bli misstänkt för något brott. Risken att man skulle klara sig helskinnad ur det med jobbet, vännerna och det sociala kontaktnät man har i behåll är väl i det närmaste obefintlig.

Ibland önskar man det vore möjligt att stämma skiten ur enskilda handläggare och polismän, åklagare, nämndemän m.fl. som medverkat till att denna cirkus kunde fortgå och inte minst de journalister som hängt ut den anklagade med tillräckligt med uppgifter för att kunna ta reda på namn, adress, personnummer osv. Otroligt dåligt, alla inblandade borde skämmas å det grövsta.

Jag tänkte be er att tänka efter om det inte är så att ni kan avvara en liten slant till Wikipedia. Jag har själv användning för sajten närapå dagligen både i arbetslivet och privat, dessutom finns det få saker som är så intressanta att slösurfa runt på som Wikipedia.

Sajten är faktiskt #5 i världen just nu. Men drivs helt utan reklamfinansiering vilket nog kunde vara problematisk om man skall fortfara att försöka vara objektiv och opartisk.

Man serverar över en miljard sidor i månaden till folk som söker information. Det är det mest framgångsrika uppslagsverk som mänskligheten hittills har lyckats åstadkomma. Det är på något sätt kronan av mänsklighetens kollaborativa kunnande i populär form. Ett destillat av det bästa nätet har att ge.

Så, hjälp mig nu, sätt in en femtilapp i alla fall, det kan ni väl ha råd med? Gärna lite till. Ge något tillbaka så att servrarna kan fortsätta servera sidor med samma svarstid som nu.

Donera till wikipedia

Böcker

• Presentkort på nätbokhandel som t.ex. bokus

Alla fotointresserade kommer bjudas in på öppet hus vid tillfälle när vi kommit i ordning. Då kan man få sitt porträtt taget och se lite hur en fotostudio kan fungera.

Men vetenskapsmännen som forskar på detta är intresserade i den rena formen av smak, dess minsta beståndsdel, vad som triggar en viss typ av receptor, hur många typer av receptorer det faktiskt finns och hur de påverkar oss, varför de har utvecklats och så vidare.

I dag finns följande grundsmaker; bittert, surt, sött, salt och umami. Umami lärde jag mig inget om i småskolan när man tittade på detta men det har man konstaterat att det finns en speciell grupp med receptorer för, en helt ny sorts smaklökar att utforska.

Umami finns i kött, svamp, lagrad ost och natriumglutamat (en vanlig smakförstärkare av just den anledningen). Natriumglutamat är Umami i dess rena form egentligen och förekommer naturligt i många livsmedel. Alla dessa olika smaklökar är kopplade till en uppsättning gener hos människan och det förekommer en stor varians bland dem vilket kan till viss del förklara att människor har olika smak. Vissa gener aktiveras också med ålder vilket kan förklara varför barn och vuxna har olika smak, umami verkar vara en smak som börjar uppskattas senare i livet medan sura karameller uppskattas mycket av yngre barn.

Våra smaker har ett evolutionärt perspektiv, de har utvecklats för att hjälpa oss att avgöra när maten är ätlig eller otjänlig. Det är inte på något vis ett säkert system och det krävs dessutom mycket övning men troligen kunde våra förfäder på jägar-vandrar-stadiet ofta avgöra om en växt var giftig genom dess bitterhet (alkaloider är ofta väldigt bittra och används av plantor som insekticider varav några är väldigt farliga för människan och andra har en kraftig påverkan av oss).

När det gäller luktsinnet har vi ungefär 300 aktiva gener och ca 700 som varit aktiva tidigare under vår evolutionära bakgrund men inte tydligt används längre. Hundar och katter har betydligt fler sådana som är fortfarande aktiva och kanske har de också andra smaker än vi har. De verkar åtminstone ganska bra på att avgöra om mat är ätlig eller ej.

•  Söt smak berättar att här finns föda med högt innehåll av kolhydrater (energi)
•  Salt hjälper oss hålla elektrolytbalansen i kroppen
•  Umami hjälper oss hitta föda med högt proteininnehåll
•  Surt var från början en signal om att födan härsknat
•  Bitter betyder ofta oätlig eller giftig

Det finns också många andra receptorer på vår tunga, inte alla har direkt med smak att göra. Exempelvis har vi en receptor som aktiveras om vi stoppar mat eller dryck i munnen varmare än 43 grader. Vi bränner oss någonstans runt 50 grader vilket gör att vi varnas när maten närmar sig den temperatur där det finns risk att vi skållar oss i munnen. En annan temperaturreceptor aktiveras när maten är under 26 grader, vetenskapsmännen är osäker på nyttan med denna men den finns där på tungan. Den har även hittats hos ormar som verkar använda den för att undvika gräsbränder, hos dem aktiveras samma receptor av infraröd strålning med en temperatur över 26 grader.

Det finns också receptorer som aktiveras av särskilt skarpa smaker som pepparrot, vitlök eller brysselkål. Hos andra djur aktiveras den av temperatureröver 26 grader (men inte hos människan). En hel del av dessa märkliga receptorer knyter rakt in i vårt smärtförnimmelsesystem och människan verkar gilla att kittla dessa receptorer lite extra.

En intressant grupp ämnen är capsaiciner som finns i paprikaväxter och chilifrukter och som kan vara mycket starka. Denna grupp ämnen aktiverar även våra värmereceptorer och det medför att vi talar om “hetta” hos dessa typer av födoämnen.

Anledningen är att de flesta kvitton skrivs som termotransfer på papper känsligt för värme. Då kan man enkelt göra en infraröd laser att skriva med som ungefär en matrisskrivare fungerade tidigare. Detta är enkelt, driftsäkert och billigt. Men det ger inte beständiga kvitton och det innebär att kvittot som regel är förstört innan garanti- eller reklamationstiden har gått ut på varan som du just köpte.

Ett exempel är när jag själv köpte en Palm för många år sedan. Efter ca 6 mån hade jag behov av en garantireparation och kvittot som jag sparat, tillsammans med originalkartongen, hade bleknat till en värdelös vit pappersremsa. Tillbaka i affären så visade det sig att det enda sättet att få fram en kvittokopia verkade vara att visa upp samma kreditkort som varan betalats med. Om man inte betalat med kreditkort var det inte mycket de kunde göra åt saken. Nu hade jag det och det löste sig för den skull.

Konsumentverket uppmanar folk att kopiera viktiga kvitton då de ej är beständiga på kvittoskrivare. Kvitton som skrivs ut med laserskrivare eller punktmatrisskrivare på vanligt papper är däremot helt okay, detta används ofta hos de stora elektronikkedjorna som ett extra garantibevis dessutom vilket är bra.

Kvitton i molnet

Men det andra problemet är ju att hålla reda på sina kvitton. De viktigaste kanske man sätter i en pärm men det är inga problem att köpa konsumentelektronik för tiotusentals kronor och bara få ett enkelt kvitto som man dessutom lätt tappar bort. Kvittot är ju en värdehandling då det behövs för att bevisa inköp i händelse av garanti- eller reklamationsärende, för försäkring av drulletyp eller av lösöret hemma osv.

Därför är det väl en god idé att lagra kvitton i molnet. Många har redan börjat att göra detta. Jag känner till minst två stycken företag som bygger sin affärsidé på just detta och en hel del har börjat använda sina smarta telefoner för att “skanna” kvitton och lagra dem.

Man måste ju inte köpa eller teckna sig på en reklamfinansierad tjänst för att göra detta. Det finns många program till smarta telefoner som lagrar anteckningar och även foton i molnet, lätt åtkomliga. De bästa låter dig dessutom tagga bilderna med meta-information på ett sådant sätt att de blir sökbara. Exempel på vettig metainformation är väl inköpsställe, vara som inköpts, prissumma och datum för köpet. Även om en specialiserad tjänst kan erbjuda dig mervärde i form av statistik och annat så fungerar det faktiskt helt utmärkt med t.ex. Picasaweb från Google eller iCloud från Apple. Vill man metatagga kanske programvaror som Evernote och liknande passar sig bättre.

Lagar och regler

Men gäller digitala kvitton i händelse av att man behöver åberopa reklamation eller liknande? Enligt konsumentverket så duger det utmärkt med en kvittokopia. Det står inget speciellt om digitala kopior men det är väl bara att skriva ut ditt foto så har du ju en kopia på papper. Om inköpsstället däremot värderar den som en värdehandling vet jag inte men det intressanta är ju att enligt lag så skall kvitton förses med identifierande nummer och det innebär att genom att titta på din kvittokopia så kan de, även om de inte godkänner din kopia, faktiskt slå fram en egen kvittokopia!

Det borde alltså inte innebära något problem egentligen. Särskilt som du står där med både varan samt ett bevis på att sådan vara sålts i butiken och till dig.

Konsumentverket skriver på sin sida:

“Om du vill klaga på en vara eller använda garanti, öppet köp eller bytesrätt du fått av en butik måste du kunna bevisa att du har köpt en viss vara i butiken, när du har köpt den och till vilket pris. Ett kvitto är ett enkelt sätt för dig att bevisa detta. Men du är inte tvungen att ha kvar kvittot för att använda dina rättigheter. Kan du bevisa ditt köp på något annat sätt går det också bra. Det kan till exempel vara med ett kontoutdrag eller en kontokortsslip.”

“Vid större eller viktigare köp kan det vara en bra idé att begära åldersbeständiga kvitton eller göra en kopia. Det är inte så ovanligt att texten på vanliga kvitton bleknar bort.”

Jag vill tolka det som att en kvittokopia, likaväl som en kreditkortsslip eller kortkvitto bör kunna användas för att spåra transaktionen och därmed ge dig den rättighet du behöver.

Spara kvitton digitalt och analogt

Jag kommer fortsätta spara papperskvitton ändå men jag kommer inte vara lika noga. Jag kommer heller inte att vara rädd för att mina rättigheter skall gå upp i rök tillsammans med ett bleknat papper utan jag vet att jag när som helst kan ta fram en kvittokopia genom att jag har ett foto på kvittot lagrat i molnet.

Bråkar de får jag väl rota fram papperskvittot då.

Länkar

• Läs mer hos konsumentverket.
• Sparakvittot – en tjänst för papperslösa kvitton i molnet (iPhone, Android)
• Kvittar – en mer företagsinriktad tjänst för papperslös kvittohantering

Nu har vi precis börjat rulla igen mot Spånga. Det brukar vara här som man tar tågen ur trafik när det är på det här viset. Vi får se om det blir som vanligt eller om de kör oss till sumpan i alla fall.

Orsaken sägs vara ett banarbete som inte blivit färdigt i tid. Var någonstans det är eller varför det påverkar så mycket har ingen någon aning om. Informationen i  själva tåget är på kvaliteten “vi har tyvärr stopp i en röd signal” och de verkar veta ännu mindre än oss.

Högtalarna i tåget vid utropen hörs inte. Enfast ett mummel. Adrenalinet hos passagerarna börjar rinna till och stämningen har gått under den senaste halvtimmem från resignerad väntan till öppet förakt mot kollektivtrafiken.

Ja det var ingen värst bra inledning på den riktiga hösten detta, inte ens en rejäl lövhalka liksom…

I have for a long time looked for the perfect To-Do application. I have looked at very complex software on the Android platform such as Astrid, I have looked at some of the more simple ones such as Taskos but I have in time stopped using them one by one.

The reason is that they are not working with me, they are working against me. I used to love Remember The Milk but when I got the smartphone app it started dwindle. It just gets too fiddlesome and after a while I stop maintaining the database and then I might just as well do with good old pen and paper.

Until a couple of weeks ago when I found the perfect to-do manager that works as my brain works. I have now tried it out for a while and I am really happy with it. So happy I want to share my joy with you!

I have tried to follow the Getting Things Done scheme of things, different focus and various perspectives, never felt very natural to me. I have a more geometric kind of memory, i have no problem remembering numbers, figures and symbols, I also know roughly in which pile I have put something. Even if my home folder looks disorganised I know how to find my stuff pretty quickly. But the Getting Things Done (GTD) scheme just clashes with my frontal neo-cortex somewhere.

Enter the fantastic “Do it (Tomorrow)”. It’s so simple it is brilliant. You have a notebook like app in your phone (and on the web) which has two pages. It has a page for TODAY and a page for TOMORROW. Everything you want to do today you put on the TODAY page and everything else on the TOMORROW.

Every morning all tasks ends up on your TODAY page and you quickly dismiss all you can not do today, all you do not want to do today, and those that you think you won’t have time for by pressing the right hand arrow and they just whiff off to the TOMORROW page. What is left is your todays task list.

As the day progresses you probably find new stuff you need to add. Make a decision, either put it on todays list if you seriously think you will handle it today or put it on the TOMORROW page if you want to do it tomorrow (or later).

It wors brilliant because this is exactly how my brain organises tasks naturally. It has pretty much two compartments for not finished tasks and they are “now” and “later” which corresponds pretty well to the TODAY and TOMORROW pages.

I have also realised I put far too many tasks in the GTD schemes and similar, it’s no use. Things that ought to be completed in november should not be in your task book in June. Just let it mature for a while. Maybe in October it is a candidate. But keep it simple, that really works – for me at least.

The android, iPhone and web versions can be synced. Just input your email address and a password of your choosing (does not have to be the same as your webmail password mind you) then it will synchronize automatically across platforms.

On the smartphone app you switch between TODAY and TOMORROW by swiping. Moving a task from one page to the other is done by touching the arrow pointing to the opposite side. You can also arrange the order and delete them completely, just touch the EDIT button first and you will see how you accomplis that.

To tick of a task when it is done, simply touch it. A pencil-line crosses it out and you are done. The next morning it is gone if you ticked it done on the TODAY page, if you ticked it on the TOMORROW page it will be moved, already ticked off, to your TODAY page and sit there for a day. Quite simple.

Find their home page now or if you have an Android phone you can download it form Market immediately. iPhone users find it in the app store or from the home page on the web first.

Så även jag. Tidigare hade jag ett litet kariesangrepp på 1:8 (visdomstand övre käken höger sida) och det hade blivit ett litet hål av det. Svårt att hålla bra rent där liksom in bakom mot kinden.

Tandläkaren sade det var svårt att laga då det satt illa till och att tanden i övrigt verkade vara lite usschlig som vi säger i norrland och föreslog en urdragning i stället. Det slumpade sig så att de hade ett återbud på tiden efter min undersökningstid så det var bara att gå på.

Jag sade ja, men upplyste också om att när 2:8 tagits tidigare hade man skickat mig till tandkirurgen för rötterna är inte helt lätta att tas med på mina visdomständer. Tandis trodde dock att det skulle ordna sig och satte igång.

En och halv timme senare, jag halvt i chocktillstånd (jag nämnde inte att jag eg. har tandläkarskräck) och tandis trött i armarna, har bytt sköterska en gång så säger han “det går nog inte, jag får inte ut rotresterna vi måste skicka dig till kirurgen”.

Skakad av den utdragna mycket obehagliga behandlingen, öm i hela skallen, adrenalinpåslag som gick ur kroppen och nedstämd av resultatet gav jag honom en utskällning och reste mig för att betala och åka hem för det gör man. De släppte dock inte iväg mig för jag mådde väl inte helt bra och tandläkarskräcken gjorde sitt till så jag fick sätta mig i ett rum.

Då delar är kvar äter jag nu penicillin för att motverka att en eventuell infektion sätter in, jag får se kirurgen om 14 dagar och tills dess får jag ha det som jag har det.

Och jag har ont i käken, det småblöder ibland och jag har fått kodeintabletter som gör mig till ett litet grönsakspaket om jag äter dem. Springa är det inte tal om, det är order på att inte ägna sig åt några högpulsaktiviteter de närmaste dagarna efter ingreppet.

Nu skall jag gå ner och röja ett förråd i stället. Det är väl någon sorts träning det med.

Jag är inte så bitter som jag låter. Bara lite trött

Beskrivning

Stället ligger nära Låssa kyrka, ca 1 km från den och den högsta punkten är ca 60 meter över havet med fin utsikt över mälaren. Låter definitivt som att man skulle vilja ta sig dit med kameran. Här finns också en husgrund som man tror varit en likbod, en 500 meter lång processionsväg, sex gravar samt flera små labyrinter. Nedanför åsen ligger Sanda gravfält med 70-tal gravar samt Tibble gravfält med omkring 140 gravar. Processionsvägen löper i rakt nordsydlig riktning på åsryggen mellan husgrunden och gravarna som utgörs av fyra rösen och två högar. Den största högen ligger vid processionsvägens södra ände och undersökningar har visat att den är anlagd ovanpå vägen. Labyrinterna ligger invid gravarna uppe på åsryggen och den största av dem är omtalad sedan 1600-talet och är den som givit namn till området.

Fornlämningarna har daterats till järnålder eller vikingatid medan några kan vara från bronsåldern.

Karta

Kartan ovan är klickbar för de olika delarna för att få en idé om hur saker och ting ligger geografiskt.

Hänga med?

Det vore mycket roligt om någon hade lust att hänga med en helg här innan snön kommer för en expedition till Rösaring, hör gärna av er på e-post så ordnar vi det. Jag har bil och gott om plats för packning och kameragrejor. Det är väl ett lämpligt antal med ca 3 st i bilen max. Jag kan hämta från Kallhäll station eller Bro vilket som passar bäst.

Promenadvägen hela vägen runt om man går bilvägen tillbaka Sandavägen – Rösaringsvägen till parkeringen blir under 4 km, lite beroende på om man virrar bort sig i labyrinten eller inte

I år håller Tommy Lund igen i denna fotopromenad i Stockholm. Jag tänker gå med och här är några bilder från det året jag var med tidigare när den ordnades för första gången.

Anmälan kan göras här >>>

-

Jag hoppas att det kan bli ett glöggmys på Trollvägen för vännerna, då kommer det att bjudas på Kaffeglögg och naturligtvis också klassikerna, inte minst den fantastiska romglöggen som det oftast är strykande åtgång på.

Gå till Blossa >>>

Den fungerade mycket bra. Den har kanske inte alla finesser hos alla betalapparna men den gör det den skall väldigt bra. Navigationen är mycket smidig och det är lätt att hitta alternativa vägar om man vill jämföra lite olika vägar till sitt mål. Den är väldigt snabb på att räkna om rutten ifall man väljer att köra en annan väg än den föreslagna (läs: kör fel) och jag är väldigt väldigt nöjd med den.

Jag har tidigare testat ett antal olika navigationsappar för Android men de flesta har fallit på antingen orimligt pris (ofta får man en 30 dagars prövotid eller liknande) eller så har de helt enkelt fungerat rätt dåligt. En som har fungerat bra för mig är annars NDrive men jag kommer nog inte nyttja den jättemycket nu när Navigate fungerar så bra.

Jag har inte hittat fartkameradata och liknande till den ännu men skall undersöka vilka add-ons som finns där ute.

Jag har alltid gillat tanken med e-böcker. Böcker i elektroniskt format man kan lagra på en liten minnesbricka eller hårddisken, skicka till en kompis via e-post eller enkelt redigera själv. Jag har använt e-böcker sedan jag skaffade en Palm Pilot III någon gång på nittiotalets mitt och jag läste en hel del på den då den hade en svartvit och skarp skärm, en hygglig storlek på texten och klarade lite olika format. Framför allt var det en programvara som hette iSilo som jag använde mest när jag läste och den fungerade mycket bra. Nackdelen med palmen var väl egentligen batteritiden.

Efter Palmen har jag försökt läsa på lite olika telefoner, nu senast en Samsung Galaxy S som är en Android-baserad mobil och det fungerar hyggligt rent läsmässigt samt att den är liten och smidig, har rejält med minne och färggrafik. Problemet här är batteritiden. Med tänd AMOLED-skärm drar den väldigt mycket ström. Den blir varm och laddar ur sitt batteri väldigt snabbt och det gör att det inte är särskilt enkelt att använda den som läsare ens till och från jobbet om man vill ha sin batterikapacitet för samtal också.

Därför började jag snegla på läsplattor så småningom men jag har inte hittat någon jag gillat priset på förrän nu. Jag är heller inte intresserad av filmvisning, mp3-spelning osv på läsplattan, det som är viktigt är skärmen, den måste vara skön att läsa, vikten, plattan får inte vara för tung och batterikapacitet skall möjliggöra minst en veckas sommarläsning utan laddning.

En annan viktig sak är för mig att den stödjer öppna format, jag vill kunna generera egna böcker, det är ett plus om man kan läsa vanliga office-dokument på den och PDF samt att den skall ha en så enkel och standard anslutning som möjligt, inte kräva specialprogramvara eller liknande utan helst bara fungera som en mass storage device över USB, dvs komma upp som en hårddisk när den ansluts till datorn.

Plattan jag till sist löpte uppfyller mina krav. Det finns förstås ingen perfekt utan den har fortfarande ett eller annat som kan förbättras men jag är ändå toknöjd med den hittills och jag har nu provat den i ungefär en veckas tid.

Beskrivning

Det första intrycket är att den känns något plastig, men sedan ser man displayen och dess skärpa. Den matta ytan undviker reflexer ganska bra utom när en skarp ljuskälla kommer i sådan vinkel att den speglar sig direkt i den.

Solljus är bara mumma för denna läsplatta, i princip är det så att den är vilsammare att använda ju mer ljus du belyser den med. Den saknar egen belysning för läsning i mörker men det skonar ju också batterierna en del.

Fysiska data

Enheten är endast 210 gram tung och 9 mm tjock. Bredden är 125 mm och höjden 192 mm.  Batteriet är av inbyggd uppladdningsbart typ och laddas genom USB-laddare, det följer med en kabel som kopplas mellan plattan och datorn och det är även så den laddas med böcker och annat materiel för läsning.

Display

E-ink gör att skärmen inte drar någon som helst ström när den inte uppdateras. Det innebär att det är endast när du byter sida eller vänder blad som den faktiskt drar någon ström, dock är ju läsarens minne och CPU aktiva när du läser men denna strömförbrukning är minimal, en batteriladdning håller i standby ca 6 veckor. Svärtan på displayen motsvarar tryckt text, se jämförelsen mellan denna display och en pocketbok exempelvis sida-vid-sida i samma ljus och det gör läsningen vilsam och trevlig. Just den höga kontrasten är något som man blir förvånad över efter att ha läst på diverse mobilskärmar då den är helt i en egen liga vad gäller svärtan. Denna läsplatta är svartvit med sexton gråskalor som medger visning av bilder.

Anslutningar / Kortplatser

USB

Anslutningen i botten på plattan är av typen Mini-USB och det delas med många typer av mobiltelefoner, kameror och andra saker. Det går utmärkt att dela USB-kabel med andra enheter och det gör att man kanske inte måste ha så många kablar med sig. Det är dock lite förvånande att man inte gått på samma koncept som mobilbranschen och satt dit mikro-USB eftersom det definitivt verkar vara den port som föredras i framtiden.Denna port används för två saker—laddning av enheten samt överföring av filer för senare läsning. När enheten kopplas in får man ett val om man vill endast ladda den eller ansluta den som en diskenhet till datorn. Om man väljer endast laddning kan man läsa böcker medan den laddas. Ansluter man den som diskenhet visas en USB-symbol på skärmen och den dyker upp som en borttagbar enhet på datorn redo att laddas med böcker.

SD/SDHC

Om man inte tycker att det inbyggda minnet på 2 GiB är tillräckligt för att lagra böcker och artiklar så kan man förstås stoppa i ett SD eller SDHC-kort i apparaten. Man kan på så vis utöka med upp till 32 GiB minne i taget (per kort). Med flera kort på fickan innebär det att man enkelt kan ta med sig i det närmaste vansinniga mängder litteratur till sin läsplatta.Ett exempel på storlek på bok är Arthur C. Clarkes bok 2001 – en rymdodyssé som i EPUB-format är endast 126 KiB stor. Detta innebär att på läsplattans egna minneskort skulle det få plats ca 16 000 sådana böcker och på en 32 GiB minneskort av SDHC-typ skulle det rymmas motsvarande 266 000 sådana böcker.

Format

När man läser EPUB-formatet och en del andra e-bokformat så kan man välja mellan 8 olika storlekar på texten. Det är egentligen mest ljusstyrkan du har tillgång till som sätter gränsen här, ju bättre ljus desto mindre text kan du läsa på skärmen utan ansträngning.  Upplösningen på displayen på 1024 x 768 pixel medger en ganska hög DPI (punkter per tum) på ca 213 dpi (räknat över diagonalen) vilket är lika bra som många trycksaker (från 150 DPI och uppåt).

En viktig sak med läsplattor är ju att de stöder de format man enkelt kan köpa, hyra och låna böcker i. I dag låter många svenska bibliotek låna ut e-böcker på samma sätt som vanliga böcker. För att kunna göra lånet tidsbegränsat och svårt att kopiera ens för eget bruk krypteras böckerna och det gäller att läsplattan klarar av detta krypto.

När det gäller köpta böcker finns det i regel två vägar att gå. Den bästa vägen som jag tycker mest om är att vattenmärka böckerna. Ett sådant märke innebär att den som köper boken får sitt namn och adress stämplad i den på ett sätt som kräver att man kan dissikera boken väl för att ta bort. Det gör att om en vattenmärkt bok sprids kan förlaget spåra den till den sålda kopian som spreds ut. Det andra sättet är att kryptera boken ungefär som för låneböcker.

I dag verkar det förhärskande formatet vara EPUB och det kan användas med Adobes Digital Editions en programvara som tillåter dig läsa krypterade böcker. Det skall också gå att överföra böcker till läsplattan efter att de har validerats i Digital Editions men jag har inte lyckats verifiera detta ännu.

EPUB

Det i dag vanligaste och troligen mest framtidssäkra ebokformatet, om du har ett val tycker jag att du skall välja EPUB som format när du köper, laddar hem eller konverterar e-böcker till din läsplatta. EPUB finns också som vattenmärkt format, dvs dina kunddata finns inbäddade i filen så du kan identifieras om du skulle olovandes sprida boken till andra. Det går också att få EPUB krypterad med Adobe-kryptering och det innebär att du måste ha en speciell programvara för att låsa upp den och kunna läsa den på din läsplatta, denna programvara beskrivs nedan och heter Adope Digital Editions.

PDF

Portable Document Format – vanligt format för dokument i A4-storlek avsedda att kunna läsas på skärm och ibland skrivas ut. Eftersom läsplattan visar en hel sida i taget på skärmen blir det ofta ganska smått med PDF men det går att läsa i bra ljus. Man kan också zooma på läsplattan för att ta bort marginaler och på så vis göra texten större. Ett annat trick är att vända på läsplattan och läsa i landskapsläge, då får man en halv sida i taget ungefär men större text.

DOC/DOCX

Detta är vanliga format för dokument som används av Microsoft Word och en del andra ordbehandlare och används för att kunna läsa dokument på läsplattan.

DJVU

Ett dokument och E-bokformat som används för exempelvis gamla handskrivna dokument eller där man vill bevara sidorna exakt som de trycktes. Detta format begagnar sig av en typ av bilder men som komprimeras mycket väl och innebär ofta att man kan läsa gamla manuskript och böcker på läsplattan. Formatet beter sig ungefär som en PDF på läsplattan med vad det innebär av fördelar (kan återge sidor exakt som i original utan att filen blir jättestor) och begränsningar (texten kan bli lite liten om sidan som avbildas är A4 eller större i storlek). Inzoomning och liknande fungerar som för PDF.

FB2

FictionBook är en konkurrerande standard till EPUB främst och den bygger också på XML i botten.  FB är fri från kryptering och andra DRM-åtgärder så därför gissar jag att den inte kommer att börja användas på bred front av de stora förlagen eller biblioteken. Däremot är det ett trevligt format om man själv vill konvertera E-böcker till.

HWP

Hangul Word Processor – framför allt används den i Korea och stöder därför asiatiska språk. 

PPT/PPTX

Powerpointformat som används av Microsoft Office. Kan användas för att titta på Powerpoints som inte kräver sidoprogram och stödplugins (ex använder sig av film eller ljud)

TXT

Vanligt textformat utan formattering.

XLS/XLSX

Format som används av Microsoft Office för kalkylblad.

Rekommenderad programvara

För att enkelt kunna hantera eböcker har jag kommit fram till att det är bra att ha två programvaror installerade. Dessa är båda för Microsoft Windows men motsvarande kan finnas för Mac och Linux m.fl. operativsystem.

Calibre

Denna programvara låter dig själv konvertera eböcker från andra format till EPUB och du kan även ladda hem vissa tidsskrifter och låta den göra EPUB av dessa och direkt föra ned på läsplattan. Programvaran organiserar ditt bibliotek med eböcker och kan enkelt användas för att ladda ner nya till läsplattan eller radera redan lästa böcker från den.

Programvaran är gratis men jag rekommenderar att donera en hundralapp till den som skriver den för den är fantastiskt bra och väl värd detta!

Denna programvara kan också omvandla från många andra ebokformat till EPUB som är det format som iRiver Story HD föredrar som E-Bokformat. Det innebär att om man som jag redan är ägare till ett antal eböcker för Palm i PRC eller PDB-formaten så kan man plocka in dem och omvandla dem till EPUB för att sedan spara dem på läsplattan och läsa dem igen.

Eftersom EPUB är ett erkänt och öppet format verkar det vara det som kommer bli det förhärskande formatet i framtiden för e-böcker åtminstone under överskådlig framtid så det verkar smart att konvertera böcker till detta format. EPUB-formatet föredras även av svenska bibliotek och även av sajter såsom Bokus som även säljer E-böcker där.

Adobe Digital Editions

Programvaran är fri och kräver helst att man registrerar ett konto med Adobe för att kunna låsa upp krypterade EPUB-böcker. Om du inte har tänkt köpa krypterade E-Böcker eller låna på biblioteket (E-lib) så behöver du nog inte denna programvara. Men om du vill kunna hantera krypterade böcker finns det ingen väg runt detta.

I Adobe Digital Editions kan du lägga upp alla E-böcker om du vill. Den klarar inte som Calibre att omvandla från olika format till EPUB men den fungerar bra om du bara har EPUB-böcker att hantera. Då kan du strunta i Calibre egentligen och när du ansluter läsplattan till datorn kommer den dyka upp som en enhet i Adobe Digital Editions. För att lägga över en e-bok till läsplattan drar du den bara till din enhet så landar den där. Låneböcker som tiden gått ut på försvinner av sig själva eller spärras för vidare läsning. Man kan som regel låna om dem efter 28 dagar och då får man en ny fil att ladda hem.

När man lånar e-böcker får man inte EPUB-boken direkt utan en annan fil. Förutsatt att man har Adobe Digital Editions installerat klickar man på denna fil och då kommer EPUB-boken laddas hem med rätt kryptering och nyckel. Det krävs också att man har ett konto hos Adobe men det finns instruktioner första gången man startar Adobe Digital Editions för hur man sätter upp ett sådant konto.

CutePDF

Om du installerar programvaran CutePDF på din dator får du möjlighet att generera egna PDF-filer från websidor. Det medför att om du hittar en spännande artikel på nätet som du vill läsa senare så gör du bara så att du väljer skriv ut, sedan väljer du CutePDF som skrivare, klickar på egenskaper sedan på advanced väljer A5 eller A6 som papper och sedan OK. Du får en fråga om var du vill spara filen och filnamn. Om plattan är ansluten kan du spara den direkt till läsplattan annars kan du lägga den i Mina Dokument eller liknande och föra över vid tillfälle. På så vis kan du enkelt och smidigt ta med dig websidor när du vill för senare läsning.

Om du skriver ut i A4 blir texten ibland lite för liten. Det beror på hur websidan representeras i PDF-format men i A5 eller A6 brukar det bli väldigt bra.

 Upplevelse

Läsupplevelsen tycker jag är mycket bra, plattan väger mindre än en bok och mindre än många pocket till och med. 200 gram kan man hålla i ganska länge utan att bli trött. Tjockleken på 9 mm är behaglig att hantera, kanterna runt gör att man kan hålla den i olika grepp utan att det känns konstigt. Ändå är plattan inte större än att den går ner i en lite större ficka.

Menysystemet på plattan kan bli bättre, det är egentligen inga problem som det är men det kunde finnas fler sorteringsordningar på böckerna, exempelvis vill man kanske sortera dem i sådan ordning att de man laddade över till plattan sist kommer först i listan. Men det är småsaker som jag kan leva med.

Kontrasten är mycket bra. Upplösningen är fantastisk. Nedan ser du en bild där jag jämför plattans text och en vanlig pocketboks text i bra ljus.

Som man kan se på bilden är kontrasten inte mycket sämre än en bok tryckt på normalt papper för en pocket. Skärmen är något mörkare i bakgrunden än vitt papper, det drar ju ned kontrasten en del men inte mer än att det definitivt är jämförbart.

Textens storlek kan ändras i 8 steg och det gör att när belysningen är sämre kan man enkelt kompensera med 2-3 steg större text för att få en fortfarande mycket bra läsupplevelse.

Jag har också provat läsa dagstidningar på den. Det fungerar också ganska bra men det här med hur länkar fungerar och att hoppa till artiklar från innehållsförteckningar behöver arbetas på, det har inte fungerar bra alls. Jag hoppas att det är något man löser i en kommande uppgradering.

Hitta eböcker till plattan

Fictionwise

Jag köper mina e-böcker från sajter som till exempel fictionwise.com som har ett stort utbud även av gratisböcker och diverse rabatter. Fictionwise tillämpar ett micropaymentsystem som gör att man betalar in ett antal dollar som man sedan handlar för. Man kan fylla på när man vill och om man köper för mer än vad man har på kontot kan man “toppa upp” med mellanskillnaden under sin checkout. Många böcker på Fictionwise är också helt utan DRM vilket jag föredrar. Om jag skall betala pengar för en e-bok föredrar jag att den ej är krypterad så att den kan omvandlas till ett annat format i framtiden, annars blir den ju värdelös.

Bokus

Bokus har många svenska böcker, populärlitteratur som deckare mm som e-bok. Ibland är dock priserna lite märkliga då en pocketbok tryckt på papper kan vara billigare än e-boken. Dock är e-böcker i alla fall jag sett hittills billigare än inbundna utgåvor — konstigt vore det väl annars kan man tycka. Jag anser dock att Bokus måste se över priserna om ebokförsäljningen skall ta fart, det är inte lämpligt att böcker som dessutom är krypterade med DRM-skydd skall vara dyrare än vanlig pocket.

Biblioteket

Man kan låna böcker på biblioteket. Detta kräver Adobe Digital Editions som krypterar boken på ett sådant sätt att den slutar vara läsbar 28 dagar efter man laddat hem den. Genom att göra på det sättet tillåter förlagen lån av böcker till läsplattor och det fungerar faktiskt bra. Jag har precis provat detta själv genom att låna hem en bok från biblioteket i Järfälla. Biblioteket tillåter max 3 lån över en 7-dagarsperiod men man skall enligt uppgift kunna återlämna böcker från Adobe Digital Editions i förtid om man är en snabbläsare och därmed kan man låna fler böcker.

På Elibs sajt kan man också köpa många böcker i e-bokformat.

Google Ebooks

Google har en stor samling böcker men det är få som är tillgängliga oss i Sverige ännu. Jag hoppas att man slutar med att vara så amerikanska och inser att det finns en jättestor marknad. iRiver Story HD samarbetar med Google på den amerikanska marknaden och det bådar gott för framtiden. Google använder också EPUB som bokformat och det gillas förstås.

Baen Free Library

Mycket fria böcker hos Baen, fokus på lite geekigare saker och mycket science fiction på Engelska. Har också de flesta formaten inklusive EPUB på sina böcker.

Priset

Priset för denna läsplatta är normalt 1490 SEK men den går att hitta på rabatt. Det är dubbla priset mot föregångaren iRiver Story men den har då en mycket bättre skärm.  Priset placerar den i mittensegmentet ungefär rent prismässigt.

Här kan du söka efter den på prisjakt, pricerunner saknar information i skrivande stund om denna produkt.

Texterna skulle egentligen lika gärna kunna vara tagna från reggaen, hip-hopen eller till och med den lite snällare proggen. Det handlar om orättvisor, om att flytta från landet till stan eller bara få festa lite i fred med sina polare. Den är ganska bohemisk samtidigt som musiken ändå är väldigt strukturerad. Med titlar som A-kasseblues, Swing för Hyresgästföreningen, 2 dollar på fickan och Äppelknyckarjazz har Movitz! definitivt hittat in i mitt hjärta.

Här kommer en större playlist.

Movits! kommer från Luleå och består av Johan “Jivin’” och Mördar-Anders som är bröder, samt saxofonisten Jocke “One-Take” Nilsson från Pite. Själva beskriver de sig gärna som djangogitarr, blås- och streetswing och det är nog inte en helt oäven beskrivning. För med innehålls deklaration lyssna på låten Tvärt Om där en mer fullständig innehållsförteckning finns.

Gruppens fulla album är i dag två stycken, det är Äppelknyckarjazz som även finns som singel och nyligen släpptes också Ut ur min skalle som är det album som snurrar mest i min Spotify just nu.

Movits! gör att min spotify är värd mer än 99 kr i månaden som jag betalar nu. Det här mina vänner det är oförskämt bra. Bjud inte mig på en fest utan att spela en låt med Movits.

Nya albumet är lite mer spretigt än det första som verkligen följde i bohemens tecken och med tydliga chanson-influenser. Men det gör inte ett dyft, faktiskt är det nog bra att man lyfter blicken lite och utforskar flera olika sounds och inte växer fast i något som kan bli en tvångströja. Låtar som Vad dom än säger och Huvudvärken och varför inte Balaclavaboogie är fantastiska. Och glöm inte Kulturarbetarblues heller för den delen. Good shit. Lyssna nu.

Artikel i DN.

Denna dom är djupt bekymmersam för den följer knappast intentionen hos barnpornografilagen som väl måste handla om att skydda barn från övergrepp. Att en människa kan bli dömd till något så stigmatiserande som brott mot barnpornografilagen med endast dessa teckningar som grund är fruktansvärt och totalt galet bortom allt sans och förnuft. Att tillämpa lagen på detta sätt är något som både skrämmer och upprör, det underblåser förakt för svenskt rättsväsen och lagstiftarna bakom denna lag måste omedelbart starta ett arbete för att förändra den.

Jag hoppas verkligen det öveklagas igen och att rätten då tar sitt förnuft till fånga och friar serieöversättaren för det här är inte något som man förväntar sig av ett modernt rättsväsende.

Ett exempel är att en stor del av åklagarens argumentation har legat på hur gamla barnen är på bilderna i mangateckningarna. Svaret är naturligtvis att de har ingen ålder, det är påhitt och fantasier – de är teckningar. Dett finns inga skadade barn bakom dessa, det finns inget offer att skydda.

Från själva förhandlingarna i rätten tillstår man till och med att karaktärerna “har kattliknande öron och svansar medan vissa saknar näsa eller mun” (kan läsas i domen). Detta mina vänner är ta mej tusan inte barnporr! Viss munterhet i rättssalen väcktes när en bild visades och man pekade på att karaktären saknade bröst och därför var ett barn. Den som läst serien bilden kommer från vet att karaktären faktiskt är en man.

Översättaren har förlorat jobbet, fått straffet bestämt till 80 dagsböter och allt sitt material beslagtagit. Jag hoppas verkligen att det överklagas och att nästa rättsinstans tar sitt förnuft till fånga!

Ett antal bilder som tingsrätten ansåg var barnpornografi har dock undantagits och kan därför tittas på utan att man begår ett brott. En av dessa bilder kan återfinnas på aftonbladets hemsida.

Jag gillar såpa, det luktar gott och blir rent. Det lämnar efter sig en smutsavvisande yta och det känns som ett mer naturligt medel än många syntetiska tensidbaserade rengöringsprodukter – “prova först på ett osynligt ställe så inte golvet fräter bort”. Men jag har alltid undrat över vad som är skillnaden mellan grön och gul såpa. En gång i tiden frågade jag min farmor som hade en ide om att de hade olika användningsområden. Själv använde hon nog bara gul såpa men hon trodde grön kunde vara bra till något.

När man läser på flaskorna eller burkarna i butiken så står det exakt samma sak på dem. Hade det varit fråga om olika användningsområden tycker man ju att man kunde upplysa en yngling som undrar genom att skriva något på flaskan. Detta tarvar lite undersökning och efter visst googlande kom jag fram till följande.

Förr i tiden tillverkades såpa av lite olika råvaror på flera olika håll i världen men i Sverige tillverkades såpor framför allt av hampa i södra delen av landet medan man i norra delen använde sig av animaliska fetter. Detta gjorde att den hampbaserade såpan fick en grönaktig ton och den fettbaserade fick en gulaktig färg. De fungerade ungefär lika bra till det man hade dem till så färgen var bara en bieffekt av olika råvaror i tillverkningen.

I dag tillverkas såpa av ren och fin tallolja och är en ren naturprodukt. Därför är såpan gul men eftersom man i vårt lands södra delar är mycket van vid grön såpa också har man valt att färga den gröna såpan med en lätt grön ton som gör att folk känner igen sig i den.

Det är alltså egentligen en bluff, det är samma sak i burkarna eller flaskorna, den gröna har bara blivit färgad för det av hävd och gammal vana i vårt land skall finnas såpor som är gula och gröna. Så djupt rotat är detta att Grumme själva säger att det finns människor som aldrig skulle komma på tanken att köpa en såpa med “fel” färg och därför så fortsätter man tillverka samma såpa i två olika färgnyanser.

Färgningen har ingen som helst effekt på effektiviteten eller användningen av såpan och färgämnet skall vara naturligt och ofarligt.

Har ni tänkt på att på den gröna såpan står namnet GRÖN SÅPA med gul text på grön botten medan på den gula såpan står namnet GUL SÅPA med grön text på gul botten. Det kanske är ett psykologiskt sätt att säga att det är samma sak utan att skriva ut det rakt av. Vad vet jag?

Det är väl egentligen ingen som tycker det är något fel med just detta men vad händer med informationen efteråt? Vad kommer den användas till om fem år? Det blir plötsligt väldigt lätt att hålla koll på den bilburne och vilket fordon som befunnit sig var och den känslan är betydligt mindre tilltalande.

I Sverige är det Datainspektionen som ger tillstånd till sådant här och de är inte tilltalade ännu om tillstånd. Till en början är det dock bara tillfälliga stativmonterade kameror samt fordonsmonterade sådana som skall få ANPR-systemet men det finns förstås tankar att införa det på alla hastighetskameror.

Var där.
Läs mer.

Brit Stakson invänder att kommunikationen är spretig och att man “verkar sakna strategier för grundläggande kommunikation”. Det tror jag inte alls är är fallet, tvärt om säger SJ att man har en redaktionell handbok över hur man skall agera och där beskrivs också saker som vilken ton man skall hålla. Nu har jag inte sett denna handbok men om den liknar andra handböcker i ämnet jag sett tidigare är det lätt att tänka sig att den är också föremål för tolkning och spretigheten kan komma från att folk tolkar den annorlunda i olika situationer av olika personer. Twitter är också till och med informellare än Facebook och anses dessutom som ett rätt flyktigt medium, vilket betyder att det kanske inte finns anledning att agera på exakt samma sätt som i andra kommunikationskanaler.

Maria Höglund på SJ säger i denna artikel att “I den står bland annat om tonalitet för inläggen och vad vi svarar på och inte” vidare kommenterar Jenny Gejke “…att det skall vara en personlig, men inte privat ton och personerna som svarar skriver inte under med namn, all kommunikation sker i företagets namn”. Detta leder mig att tro att det faktiskt finns en sådan handbok som Brit efterlyser.

Att man sedan skriver “kram” under snökaos och elände kan väl kanske tolkas som att man blivit just privat snarare än personlig men det kan också vara ett tecken på deltagande när folk har hamnat i ett utsatt läger pga omständigheter som inte nödvändigtvis enbart är SJ:s fel.

Kristoffer Björkman kritiserar att SJ saknar ett modernt verktyg för kundsupport på sin egen webbplats. Det kan jag hålla med om, sociala media finns t.ex. inte där man kanske förväntar sig det under “kontakt” utan på en egen lite undanstoppad flik. Ostrategiskt faktiskt. Men sedan gör han ett stort misstag när han inte verkar förstå hur Twitter används i sådana här sammanhang, han skriver:

“En annan sak som förbryllar mig är varför någon (annan än den mest hängivne tågresenären tillika SJ-fanset) skulle vara intresserad av att följa @SJ_AB? Vem vill ha en uppsjö kundtjänst-tweets till sin Twitter-ström.”

Det stora flertalet av oss, som inte pendlar dagligdags med SJ, har inte @SJ_AB i vår twitterström. Vi har dem på en lista där man kan samla lite andra bra-att-ha-saker i sammahanget som t.ex. krisinformation, vädervarningar, annan relevant samhällsinformation om t.ex. större ström avbrott, SMHI:s varningar och annat.

Denna lista tittar man i när man har anledning att göra det, då får man snabbt den senaste informationen och ser dessutom dialogen som redan pågår, man kan lätt hoppa in och kommentera och skicka en fråga och gissningsvis är det så de flesta hanterar detta precis som annan information.

Under en dialog med SJ över Twitter så följer man som regel en viss konversation i stället och även det har de flesta klienter och twitters webbsida stöd för så nej, de flesta låter inte SJ spamma ner twitterflöded med irrelevant reklam.

Ett annat problem är dock att man stänger butiken lite tidigt ibland. Men närman gör det fortsätter man hjälpa folk per telefon. Det har också hänt att man förlängt öppettiderna på twitter exempelvis fram till kl 21 och det är hedervärt. Helst vore det ju bra om man kunde ha bemanning dygnet runt men man skall komma ihåg att Twitter är ändå ganska nytt i sammanhanget.

En väldigt stor fördel med Twitter är också att andra resenärer ibland har värdefull information och tips till resenärer som har råkat illa ut. Man får inte glömma att det är just detta som är styrkan med Twitter och att det är en multifunktionell, multifrontal kommunikationskanal som når många i det närmaste omedelbart och kopplar ihop människor helt adhoc men som för stunden delar ett gemensamt intresse.

Och informationen är flyktig.

Men det fina med Livsmedel.org är att man kan göra slagningar i databasen baserat på vilken typ av energi man vill ladda med. Fantastiskt för den som tränar egentligen. Man kan exempelvis tänka sig att man vill ha livsmedel med högt proteininnehåll men hålla nere energivärdet, då slår man t.ex. på livsmedel som innehåller >10 g protein men <5g kolhydrater och <5g fett. Då får man bland annat fram saker som:

Älgkött (högrev, kalops, köttfärssås), Biff stroganoff på nötkött, Hargryta, Hummer, Kassler, Keso, Krabba, Kycklingsallad med dressing, Löjrom, Musslor, Nötköttgryta med lök, tomat, morötter o rotselleri, Hårdost 5%, Quorn, Sniglar (vinbärssnäckor) och konserverad torskrom.

Eller om man laddar inför ett träningspass, då kanske man vill ha en tonvikt på kolhydrater, inte för mycket fett och fortfarande protein och gör en slagning på >10g kolhydrater, >5g protein och <10g fett:

Äggkaka, Äggnudlar, Ärtsoppa, Bagel med lax o philadelphiaost, Baguette m. skinka, sallat, lättmajonnäs; Bruna bönor, Bulgur, Couscous, Fiskgratäng, Ärtor (gröna eller gula), Knäckebröd med fibrer, Havregrynsgröt…

Som sagt fantastisk. Och vi lär oss i påsktider att ägg ger oss ca 140 kcal per 100g.

I vilket fall kan man nog tycka att det kanske inte var det smartaste draget Apple har gjort. Samsung tillverkar flera vitala komponenter i både iPhone och iPad och Apple har dessutom använt ett antal tekniker som Samsung har patent på vilket medför att Samsung motstämmer Apple just på grund av detta.

Det här är rätt vanligt i mobilbranschen och är ett sätt för konkurrenterna att jaga varandra men i det här fallet då Samsung är en komponentleverantör till Apple synes det mig extra klumpigt av Apple att göra på det här sättet.

Jag är imponerad över enkelheten och genomslagskraften i presentationen av olika kändisars tinnitus och hur många olika varianter det finns… tinnitus beskrivs ju rätt torftigt när man läser om det men man inser att besvären yttrar sig på oerhört olika vis. Följ denna länk och lyssna på tinnitusljud.

Jag rekommenderar följande taggar för twitter om och kring AB Storstockholms Lokaltrafik, #slse för generella saker och #slfail när det har uppstått problem, förseningar, störningar mm. Det är ganska många som läser dessa och chansen är god att någon annan resenär kan hjälpa dig.

Tipsa varandra om alternativa resvägar, varna om det har uppstått problem och så vidare… möjligheterna är oändliga. Ge synpunkter på sådant du tycker om eller inte gillar. Berätta om skador på utrustning, klotter eller andra problem.

Kan vi etablera dessa två twittertaggar har vi kommit en bit på vägen.

Mathem börjar med vinförsäljning på nätet och hemleverans precis som med maten. Utbudet är väl sådär, åtminstone tills vidare och det är Mathem själva som verkar importera. Vinet levereras i lådor om sex flaskor i varje låda och man kan välja mellan följande modeller:

• Torra och friska vita viner 6 flaskor
• Fruktiga röda viner 6 flaskor
• Smakrika röda viner 6 flaskor
• Fruktiga vita viner 6 flaskor
• Röda & Vita viner premium 6 flaskor

Det känns återigen lite sådär småtrist eftersom det verkar vara lite plockehop av det man får tag i. En låda kostar runt 600 kr, dvs ca 100 kr per butelj, frågan är om det motsvarar den kvalitet för 100 kr man får på bolaget?

Premiumlådan kostar 800:- lite drygt…

Leverans på viner är dock endast torsdagar.

Blir samtalet för intensivt brukar de flesta välja att avbryta samtalet för att koncentrera sig på körningen eller stanna bilen för att prata klart innan man kör vidare, jag har en känsla av att det är mycket få som inte löser problemet när det uppstår. Det är nämligen en naturlig reaktion när man blir stressad. Det här kan man se själv, när man kör lugnt och fint på en väg där man hittar kan man ha radion på, man kan samtala med sina passagerare eller liknande. När det börjar bli svårt är den naturliga reaktionen hos i stort sett alla människor att begränsa intrycken. Radion skruvas ned, samtalen tystnar, mobilsamtalet läggs på och uppmärksamheten riktas mot att navigera trafiken och hitta till destinationen. I vissa länder är det helt förbjudet att prata i telefon under färd, handsfree eller ej, här har man i stället observerat ett beteende där folk tvärbromsar och stannar på mindre bra ställen när telefonen ringer – för kommunicera – det kommer folk inte att sluta med – det strider mot hennes natur. Jag anser nog att en specifik lagstiftning på detta område är galen. Ta yrkestrafiken då, skall taxibilar inte få svara i sin kommunikationsradio under färd? De flesta sådana är ej utrustningsbara med handsfree även om det blir mer vanligt nu för tiden med tex blåtandsteknik att det faktiskt går.

Samma förslag var också ute och cyklade på en helt anna punkt nämligen användandet av GPS i bilen. Den ville man också förbjuda eftersom det tar uppmärksamheten från vägbanan. Låt mig då påpeka att en modern talande GPS inte alls nödvändoäigtvis gör det. När jag själv använder en sådan kör jag mer på de talade instruktionerna än kartbilden när trafiken blir stressig och jag inte hittar men även om man tittar på skärmen för att se om det är här eller i nästa korsning man skulle svänga, så är det hundrafallt mycket bättre än när man satt med några urrivna blad från en telefonkatalog vid en telefonkiosk i knät under körning och försökte hitta till en god väns adress i Göteborg. Snacka om trafikfara! Skall paketbud också hänvisas till papperskartor igen som förr? Det är ju detta som återstår om man förbjuder specifika apparater som användningen av GPS-navigator under färd. Samtidigt håller jag med om att det kan vara olämpligt att sitta och programmera in sin destination under färd. Det kan vara smartare att ha gjort i förväg för det är en helt annan division när det gäller att navigera menyer och mata in adressfält jämfört med att följa instruktioner.

Vore det inte bättre att se över lagstiftningen om vårdslöshet i trafik, samt att se hur den lag vi i dag har tillämpas? Det är ju redan kutym har jag förstått att kolla om föraren hade ett uppkopplat samtal (genom teleoperatörernas loggar) om det finns minsta misstanke om att det kan vara det som är orsaken till olyckan. Jag tror GPS-apparater hjälper för vad är mer trafikfarligt än en stressad människa som inte hittar till sin destination, bilatlasen uppslagen och ett samtal uppkopplat för körinstruktioner?

Dessutom finns det ett annat problem med så specifika förbud som detta handlar om, och det är att det ger ett intryck av att andra saker som inte är förbjudna då plötsligt är tillåtna i stället. En så specifik lag måste också hela tiden förändras med tekniken vilket bara är dumt, detta eftersom det hela tiden kommer nya tekniker, man kan vara ganska säkert på att GPS kommer ersättas av något ännu smartare på sikt.

Är man orolig över folks bristande uppmärksamhet i trafiken borde man radikalt förenkla skyltningen i stället samt se över användandet av reklamtavlor och framför allt de här nya ytterligt ljusstarka videoskärmarna som man nu sätter upp lite överallt. Här finns definitivt saker att göra och även om jag tycker moralpaniken när HM kommer med nya underklädesreklamen på trafikreklampelarna är ytterligt överdriven så kan jag hålla med om att det stjäl uppmärksamhet i någon mån. Är det då trafikfaligt? Nja, inte nödvändigtvis.

En annan sak i sammanhanget är ju att en av de viktigaste faktorerna för att förhindra olyckor är ett väl fungerande vägunderhåll något som äntligen börjar uppmärsammas mer och mer. En mer generell lag om bristande uppmärksamhet i trafiken vore bättre – och det har vi redan så låt oss i stället se över hur den lagen är skriven eller kanske hur den tillämpas, det kommer definitivt vara tillräckligt.

Länk till Stockholm Ghost Walk

Ghost Walk

En riktigt trevlig kväll blev det och timingen av berättaren som ledde vandringen var stundom fantastisk. Som när han berättade att när den nya bödeln tillsattes var hans första uppdrack att nacka den gamla bödeln och för att illustrera detta höjer sin käpp och låter den falla exakt som storkyrkans klocka slog. Den typen av timing gillar jag verkligen.

Gamla stan på natten

Vi fick också besöka ett antal statyer som vi inte kände till och höra historierna bakom dessa och på det hela taget var det en suvärän promenad med mycket historia och sägen kring det urtida Stockholm fram till våra dagar.

Spökvandrare i natten

Tyvärr fick vi lite problem på restaurangen efteråt med middagen som ingick där vi verkligen hade en riktigt dålig servitör och dessutom fick olika information om garderobsavgiften, det löste sig nu efter visst diskuterande och sedan gick vi faktiskt på S:ta Clara Bierhaus på Nygatan 17, en lokal som vi definitivt kommer återvända till…

Skatteverket till exempel, en av de bästa logotyperna någonsin sedan de fick den nuvarande måste jag säga. Även kronofogdemyndigheten som ju är en del av det hela har samma virvel som sin logotyp. Mycket talande, och väldigt “många bäckar små”…

Skatteverkets logotyp

Men visst ser den ut som en stiliserad ikon över ett svart hål – där gravitationen växt så stark att det bildats en singularitet som sväljer allt i sin väg. Om man ritade en röd triangel runt den och i stället för gult och blått bara hade den i svart mot gul botten skulle den direkt tjäna som varningsmärke för svarta hål och singulariteter ute i världsrymden.

På vägen in slits materien, tiden och energin själv sönder på olika vis vilket ger oss en viss strålning. Svarta hål avger också en sorts egenstrålning som enligt en teori gör att de själva dunstar sakta men säkert. Skatteverket kommer nog aldrig att dunsta bort men däremot har det en tendens att suga i sig de slantar som kommer i dess väg.

Nästa roliga instans är då pensionsmyndigheten som har valt en mycket enkel logotyp med texten särskriven (ja eftersom det saknas bindestreck men man får ju faktiskt ha överseende med sådant i logotyper, det sade åtminstone min föreläsare i typografi en gång i tiden).

Pensionsmyndighetens logotyp

Det roligaste är den vertikala “flatline” som man ser på sidan av den. Det är ju nu så att pengarna man sparar ihop under sin livstid i pensionsfonderna (minus lite avgifter och rätt mycket skatt) divideras sedan med en uträknad medellivslängd som jag tror ligger strax under 80 år nu och så delas de sparade pengarna upp i lika många högar som man borde ha år kvar och betalas ut i pension.

För de som dör innan snittet behåller myndigheten pengarna för att betala de som lever över snittet. Det finns väl en viss finurlighet i det. Flatlinen är kanske ett undermedvetet, om inte rent Freudianskt, tänk att det är bra om folk flatlinar lite tidigare så att det blir lite pengar kvar? Kommer det finnas några pengar åt oss som är födda 1970 och senare när det är dags? Kanske lika bra vi flatlinar i tid.

En helt obegriplig logotyp är försäkringskassans logotyp som hur jag än vrider och vänder på den inte får någon riktig ordning på. Titta på hur den ser ut egentligen.

Försäkringskassans logotyp

Vad betyder den egentligen, är det en pil uppåt, “vi lyfter dig när du inte orkar gå själv” eller är det en liten bit som skall passa in i en helhet eller vad föreställer den egentligen? Jag har ingen aning ju mer jag tittar på den desto mer obegriplig tycks den mig.

Förslag?

Landstinget tar redan i dag ut ganska hög skatt, det ligger väl runt 12,10% för 2011 och de olika partierna agerar som sig bör för olika förändringar, Moderaterna vill sänka skatten och pekar på att Landstinget gjorde en “vinst” på 1,3 miljarder i Stockholm förra året (dvs en ren överbeskattning), Socialdemokraterna vill höja skatten och menar att man skall lägga mer pengar på vården.

Lokaltrafiken i Stockholm får väl någonstans runt 8% av landstingets budget och det finansierar lokaltrafikens kostnader ungefär till hälften. Resten tas in på biljettintäkter och det är väl här man vänder sig mot och menar på att det är för dyrt. Den egentliga kostnaden är alltså inte 690 kr som man betalar för sin månadsbiljett, den är egentligen ca 1400 kr men eftersom kollektivtrafiken inte bara medför fördelar för de som reser utan är en motor i stockholmsregionen för hela ekonomin, minskar trängseln på vägarna och ger effekter som gynnar även de som reser med andra medel så är det väl en viss rättvisa att man har delat upp detta mellan alla skattebetalare och de som reser.

Jag ser inget som helst fel med att den som använder en vara eller tjänst också betalar för den, det är för mig naturligt och riktigt. Att man skattefinansiserar hälften av vad lokaltrafiken kostar kan jag också gå med på men att man skulle skattefinansiera hela lokaltrafiken är ju knappast rättvist.

Betalar man ingen avgift när man reser har man också svårare att ställa krav på verksamheten, det finns en risk i att man avfärdas med ett “ja men den är ju gratis”, resegarantin och servicegraden kan komma urholkas ganska rejält av den anledningen och det är en dålig utveckling.

Man pratar också om att Stockholm har “världens dyraste kollektivtrafik” vilket är rent nys, den är inte ens dyrast i landet om man ser till kapacitet, turtäthet, producerade personkilometrar eller något annat vettigt sätt att jämföra.

De flesta andra länstrafiker i närheten har inte ens månadskort som gäller hela länet. Exempelvis kostar ett månadskort i Eskilstuna 500 kr och gäller bara inom Eskilstuna stadstrafikzon. Tillägg kan lösas om 500 kr per övrig zon. Dessa gäller ej heller för tågtrafiken utan där löses separat biljett eller tillägg för TIM-kort. Västmanlands länstrafik säljer dock ett kort som gäller i stadstrafiken överallt för maximalt 40 st resor och kostar 585 kr. Det betyder ca två resor per arbetsdag under en månad. Ett kort för obegränsat resande inom länet kostar 1 100 kr för 30 dagar och då törs jag påstå att vi har en väldigt mycket bättre turtäthet, olika alternativa resvägar osv att bjuda i Stockholm.

Dessutom är kommunalskatten redan högre på dessa orter än vad den är i Stockholms län över lag.

Ett annat skäl för skattefinansiering som tas upp är att det skulle hjälpa de resurssvaga i samhället med transport och för mig känns det lite snett eftersom det blir i så fall en skillnad mellan storstadsregionerna där kollektivtrafiken faktiskt är ett vettigt alternativ till privata transportmedel men så är det knappast i många andra delar av landet och därför kanske det vore smartare att agera från individens behov snarare och förstärka de olika sociala skyddsnät som vi har i dag än att enbart se till persontransportbehovet.

Hesa Fredrik ljuder inte varje måndag som många tror, inte heller varje månad utan den ljuder endast varje kvartals sista månads första helgfria måndag kl 15 och inget annat. Detta stod i varje telefonkatalog när jag växte upp men i dag är det ingen som riktigt verkar komma ihåg detta. Efter som mars är sista månad i Q1 och i morgon är den första helgfria måndagen i mars så sänds signalen.

Här finns formuläret att fylla i om du inte hör “Viktigt meddelande” i morgon kl 15.

Lite märkligt är det dock att man inte har mer koll på en så pass viktig funktion som detta ändå är men det finns inte längre tillräckligt med folk som kontrollerar sirenerna verkar det som och nu har tydligen några stannat och man vet inte vilka.

Allmänheten uppmanas alltså att lyssna och rapportera om Hesa Fredrik hörs dåligt i där de befinner sig i morgon så att man kan lokalisera trasiga sirener.

Hesa Fredrik är en tyfonsiren som drivs av tryckluft. I fastigheten där den monterats finns en kompressor och trycktank som håller trycket även vid strömbortfall. Från den går en slang till en styrcentral med en ventil som öppnar och stänger efter hur man signalerar. Denna styrcentral får sin signal antingen på radio eller över telefonnätet lite beroende på placering osv.

Ljudtrycket är rejält och man bör inte så nära en sådan tyfon när den drar igång. Jag har själv lyssnat till den upp på Sibeliusgången i Akalla i ett av husen där även SL har en radioantennanläggning på taket.

Under själva omstarten kommer tågradionätet gå ner i så kallad site trunking vilket innebär att man kan kommunicera om man ligger på samma radiobasstation men ej om man ligger på olika. Det kommer naturligtvis innebära en del störningar för användarna men vi har gjort det som kan göras för att försöka minimera detta under veckan som varit.

Så om inget stökar till sig för mycket på banan skall allt vara igång igen framåt småtimmarna. Håll tummarna för det för vi vill inte störa morgonutsättningen av nya tåg…

En riktig arbetshäst och slitvarg denna bil. Har alltid gått som en klocka och gör det än i dag. Obesiktad i år pga avställning.

Hemkörningsavgiften på 85:- tillkommer men det gör å andra sidan bensin om man skall själv handla för en månad i taget och det brukar bli för oss ca 12 papperskassar som skall släpas upp 3 trappor utan hiss. I går kom i stället ett trevligt bud, han hade först burit upp alla kassarna och ställt dem utanför dörren innan han ringde på och snabbt hystade in dem så vi kunde börja packa in kylen och frysen.

Tidigare har vi provat olika grönsakslådor och liknande men det har alltid varit ganska dålig kvalitet (och när vi hade lite rotfrukter fick vi så jävla mycket rättika och svartrot att vi inte visste vad vi skulle göra av det) men här var det blandad frukt 7 kg i en kasse av prima kvalitet. Plommon, apelsiner, äpple, banan, päron, vindruvor… mycket trevligt. Allting gick smärtfritt precis som utlovat så jag kan verkligen rekommendera mathem som leverantör.

Det är ganska najs att kunna under månaden bygga sin matlista och sedan när det börjar sina i skafferiet bara trycka iväg den och få leverans på kvällen dagen efter. Ibland kan det förstås vara slut på leveranstider vissa dagar men det brukar inte vara jättesvårt att hitta tider ganska nära.

Mathem har också färdiga middagsmenyer veckovis med ingredienser i kassar. Har man ingen inspiration kan man alltid prova dem. Det finns olika varianter för de som vill spara pengar med lite enklare mat till de som vill lyxa till det lite med extra allt och lite speciella recept.

Maten kommer från ICA Kvantum och det tycker jag borgar för en riktigt bra kvalitet, redan innan är det ICA eller Hemköp som är mina favoritbutiker.

Men det bästa av allt är att i stället för 2 personer skall spendera 3 timmar på att åka bil och vandra runt planlöst på ett stort snabbköp beställer man bara på webben, betalar antingen direkt med banken eller med visakortet och sedan behöver man bara se till att öppna dörren när de kommer.

Verkligen en pangtjänst, fem tummen upp hittills!

En man på danslokal sig friheter tar, sedan han modet inköpt i inrättningens bar. Han flera personer i lokalen stryk kunde lova, men polisen bedömde att han i arresten skulle sova.

Länk: http://www.polisen.se/sv/Aktuellt/Handelser/Gotland/2010-10-09-0117-FylleriLOB-Gotland/?localid=24

Heja polisen, såhär roliga rapporter borde det vara jämt!