En annan sak är ju att i stort sett alla operatörer kör NAT på sina nät för att spara IP-adresser vid GPRS-trafik. Detta innebär ju att det kan vara rätt råddigt att ta reda på vem som ligger bakom ett enskilt koppel från en adress som brukas av många – lite samma idé som när alla öppnar sina privata trådlösa nätverk och döper om routerns SSID till IPRED.

“Jag är IPRED, den ointelligenta politikern.”

Om inte får vi hoppas att man snart kan skaffa bredband utan att teckna avtal, någon form av kontantkortsbredband. Då kan dom ju spara IP uppgifter hur mycket dom vill om det ändå inte finns några uppgifter om vem som kopplat upp sig.

Det jag är mest rädd för själv är ändamålsglidningen som ofelbart kommer uppstå. Om datat samlas in, datalogiseras (mitt ord för digital katalogisering) så kommer det snabbt bli så attraktivt för en massa olika sorters användning att det kommer bli mycket svårt att hindra den.

Jag är bekymrad över den typen av utveckling samtidigt som jag inte tycker det är så märkligt att en militör underrättelsetjänst vill bedriva signalspaning – det må väl vara hänt – men när man skall med tvång kunna ta ifrån folks kommunikationsvägar utan ens ett domstolsbeslut blir jag osäker på vart man är på väg samtidigt som det känns en smula olustigt att varje SMS, felringning, samtal och position under samtalet skall loggas och måste sparas i minst 6 månader.

Det kan vara dags att bli teknofobisk eller skaffa några okända kontantkort…