Det är ju så att i Sverige hör glada fester och alkohol ihop, det har varit en mycket lång tradition i vårat land att berusa sig med olika alkoholhaltiga drycker och det är socialt accepterat och till och med rätt fint till en viss gräns.
A party at home...
Jag har tack och lov inte behövt stifta bekantskap med den det riktigt jobbiga missbruket som splittrar familjer och förstör barns uppväxt men ju äldre jag blir desto mer förstår jag hur vanligt det är på det sättet.
Att vara socialt välanpassad i övrigt men missbrukare av exempelvis alkohol är det som direkt skär sig, det är okay att vara missbrukar i vårat svenska lynne om man är hemlös och eländig men inte om man är chef över en avdelning på ett framgångsrikt företag – då har folk tydligen rätt svårt att hantera detta. På något vis kan jag förstå det vi har väl alla en sorts ide om hur en missbrukare är, ser ut och agerar men det stämmer inte med hur det egentligen ser ut.
I dagens Metro skriver Cissi Wallin om missbrukspersonligheter och hur det inte är acceptabelt att vara missbrukar och om de stereotypa uppfattningar om hur en missbrukare är som många av oss bär på.
Det finns ingen plats för issbrukarpersonligheter i det här landet, det är också för jävla sorgligt. Fest här, skam där, inga konstigheter. Om någon visar tecken på problem mejlar man bara en länk till närmsta, så klart privata och svindyra kognitivterapeut, sedan locket på. Inga konstigheter.
Missbrukare? En luggsliten, fårad gubbe med fladdrig plastpåse utan direkt innehåll som luktar fisk och pratar med sig själv? Eller en snygg, verbal 24-åring mitt i karriären? Jag kommer alltid att fylla min tomhet med något, numera är det oftast socker eller den dåliga sortens bekräftelse.
Cissi verkar veta vad hon pratar om och hon beskriver det i första person — jag har ingen aning om huruvida hon haft problem med spriten eller som det heter på ett småborgerligt värderande och mycket kristdemokratiskt vis – “etylproblematik föreligger” – men det spelar ingen roll om det handlar om henne själv eller någon annan.
Det sociala trycket är stort för att dricka alkohol när man umgås. Om man inte dricker förväntas man i princip att det är av en anledning, man skall köra bil senare på kvällen eller man är sjuk åtminstone, eller att man är en alkoholist som har kommit ur träsket. En helt frisk människa som väljer att inte berusa sig möts lätt av utrop som
- Vad!? Är du nykter helt i onödan i kväll? Och ingen bil? (Snurrar fingret i närheten av tinningen)
eller något liknande beroende på vokabulären hos sällskapet man gästar om man tar en apelsinjuice i stället för en Carlsberg Hof eller en Gin & Tonic. (Ja en sexa dårå va — jag noterade sist jag var i det erbarmliga landet att om du beställer en GT i UK får du en drink med 2,5 cl alkohol som smakar rent helsicke. Du måste beställa minst en dubbel helst en trippel för de kör likväl med höga glas, is och en 20 cl tonic på den).
Så fungerar det sociala trycket när man hänger med sällskapet för att umgås på krogen eller hemma hos någon så nog brukar det “nyttjas” som man sade på farmors tid.
Tags: alkohol, alkoholism, alkoholpolitik, aspackad, Carlsberg Hof, cissi wallin, drängfull, etylproblematik, familj, full, Gin & Tonic, grupptryck, jag kör, metabloggning, Metro, metrobloggen, missbruk, nykter, party, salongsberusad, samhälle, social acceptans, spriten, tradition, vänner
Själv trodde jag länge att folk brydde sig om huruvida man drack eller inte, men ju äldre jag har blivit desto mer har jag fått för mig att andra skiter i vilket. Andra har nog med sitt eget liksom.
“Oj, dricker inte du ikväll?” upplever jag mer som en konversationsöppnare än någonting annat, men jag begriper ju att det mycket väl kan uppfattas som grupptryck. Frågan tycker jag dock är motiverad, särskilt om man går på krogen. Att inte dricka alkohol på krogen är lite som att sitta på bänken med vanliga kläder på sig i simhallen. Helt ok, men folk undrar ju varför, eftersom de är nyfikna.
Jag förstår inte riktigt hur det inte är accepterat att vara missbrukare i Sverige, jag tycker var och varannan flashar sin tvivelaktiga kontroll över mat/alkohol/receptbelagda mediciner/droger/relationer i tid och otid, ungefär som om missbruk vore det enda som gör människan unik.
Cissi skriver att vi sopar missbrukaren under mattan, och det kanske stämmer, men det är ingenting som är annorlunda jämfört med behandlingen av kolleger som har fått cancer och ska dö inom ett halvår, någon som har förlorat sin partner, någon som har fått hela barndomen uppfuckad av en knäpp förälder osv osv. “Andra” vill inte riva i det, på grund av att de känner sig otillräckliga, inte vill engagera sig, inte vill få mer att hantera än sina egna problem, och därför förväntas individen ta hand om sig själv, men hjälp av de allra närmaste.
Det Cissi skriver om är inte svenskens inställning till “etylproblematiken”, utan det faktum att hon håller på att upptäcka att andra inte är hjärtligt intresserade av just hennes problem.
Jenny: Jag var på en svensexa för ett litet tag sedan och där fanns det en mycket trevlig man som inte drack alkhol. Inte av någon egentlig orsak utan han hade väl bestämt sig att inte göra det. Kvällens samtalsämnen kom dock väldigt ofta åter till spekulationer om varför det var på det sättet om det kan ha varit så att han har haft alkoholproblem eller inte. Det retade mig en smula, det var liksom mer än artig nyfikenhet det var nästan som om att vissa kände sig lite förolämpade. Det tror jag egentligen inte de gjorde men känslan var lite åt det hållet.
Ja Cissi håller kanske på att upptäcka att hennes problem inte är unikt eller särskilt uppseendeväckande eller engagerande för andra människor och det kan vara ett jobbigt uppvaknande.
Man känner igen sig. En av orsakerna att jag alltid tar bil till fester. Slipper alla dryga förklaringar om varför jag inte dricker. Sen blir man ju alltid bjuden när folk vet att man tackar nej ( på sprit alltså )
.
//Buzzz
Buzzz: Jag tycker om att dricka öl, vin en och annan grogg så jag gör det oftast när “tillfälle ges”. Jag har däremot inte riktigt anammat det kontinentala sättet att ta sig lite nu och då i veckorna och sådär även om jag går ut en torsdag ibland och blir som oftast inte mer än ett par gånger i månaden faktiskt.
Jag tycker inte alls det är konstigt om man inte dricker utan att ha en orsak till sin nykterhet, jag tycker inte man skall behöva förklara det och dessutom är det ju jättetrevligt att kunna tigga skjuts hem av någon
När jag bodde på vischan och vi åkte in till stan för att festa hade vi gjort upp om att den som körde fick hela kvällen gratis. Det inbegrep full tank i bilen på hemvägen, all mat och alkoholfri dryck under kvällen, bio, mackdonken på vägen hem och hela alltihop. Det var lysande om man inte hade så mycket pengar man kunde vara med ändå och få sig ett skrovmål eller två och så mycket apelsinjuice att magen kändes som en saltsyrefabrik men det fungerade bra.
Jag tror på identifikationens kraft-genom att berätta om minA issues som absolut är egna och riktiga hjälper jag andra att inse att de inte är så förbannat e n s a m m a. Jenny: “Det Cissi skriver om är inte svenskens inställning till “etylproblematiken”, utan det faktum att hon håller på att upptäcka att andra inte är hjärtligt intresserade av just hennes problem.” Vad är det för genomcynsik kommentar? Om du läsert kolumnen en gång till kommer du förhoppningvis inse att jag mest är intresserad av att man ska kunna vara en outad beroendeperson utan att ständigt bli gravt ifrågasatt och/eller klappad på huvudet.